Uppsalakriget
När jag insåg att planen inte skulle fungera fick jag snabbt försöka växla spår och sikta på något nytt. Det är svårare än man kan tro att byta målsättning mitt i en tävling. Men stiga av är inte ett alternativ.
20 varv således, och måste kasta ihop en ny plan lite på en höft. Ta mig runt skulle jag ju, så jag kunde ju lika gärna göra det bästa av situationen. Alltså joggade jag, småsprang och lunkade. Strax före 3 mil, har jag för mig det var, kände jag den första varningen från magen, och slutade klokt nog med sportdrycken. Nu vet jag att Vitargo är rena giftet för min mage. Helt slapp jag inte undan, fick stanna akut två gånger men sen uppförde sig magen snällt igen och jag blev aldrig så där matt och darrig som jag blev förra gången.
Men det kostade mentalt att inte lita på magen. Inte veta om magen skulle börja bråka när man är som längst bort från en toalett.
De två sista varven drog jag upp tempot så mycket jag orkade, kroppen skrev i protest och musklerna värkte men jag hade lyckats räkna ut att om jag drog på skulle jag klara tiden från Lidingö. Men det skulle krävas krafttag. Så jag sprang. Jag försökte pressa ur kroppen så mycket det bara gick. Sista varvet, kroppen slut. Vill stanna. Hojtar en fråga, är det sista varvet? Måste bekräfta, har räknat fel förr. Inte bränna allt krut på näst sista varvet. Jodå, det var sista. Springer precis så fort kroppen tål, det gör ont, försöker pressa. Ligger hela tiden på gränsen till vad jag orkar. Trött!!! Vrider upp musiken, "Vision Thing" med Sisters of Mercy, högt. Stänger ute alla. Måste fokusera på att komma framåt. Spöar tiden från Lidingö med flera minuter.
Otroligt trött, men fantastiskt nöjd. Nytt personbästa en dag då inget klaffar, då ska det bli spännande att se vad som händer när allt stämmer. Men det är jag mest nöjd med är att jag inte vek ner mig när det gick mig emot, när planen fallerade. Det var skönt att känna att pannbenet är lika tjockt som alltid. Det är inte svårt att springa bra en dag då allt fungerar, när humöret är på topp och man fått sova mer än 4 timmar. Det är en helt annan sak att orka plocka ihop bitarna av sig och springa när det inte känns bra.
Blev ompysslad av de snälla funktionärerna och av min underbara älskling som stöttat och uppmuntrat mig under loppets gång och som plåtat så fint.
Tiden 7:19:11 på 50km får jag vara nöjd med under omständigheterna. Nu ska jag gå i ide, återthämta mig och därefter mentalt börja ladda om för att springa Täby Extreme Challenge, 50 miles (8mil).
Kommentarer
-
Oj, vad duktig du är!
-
Jättestort grattis till resultatet! Starkt jobbat!!! Ibland kan det nog vara så att man tar i det där sista lilla extra när kroppen inte samarbetar för att kompensera - och då får man helt plötsligt ett bättre resultat!
-
Riktigt bra jobbat. Trist att det blev som det blev men nästa gång kommer allt klaffa och då jäklar... krya på dig.
-
Du är så grym!!! Fattar inte hur du orkar?! GRATTIS och lycka till med uppladdningen inför Täby Extreme.
Logga in för att skriva en kommentar.