Vårpromenad

Solen lyste så pass fint innan idag att jag bara måste locka med mig älsklingen ut och promenera. För skojs skull la jag in promenaden som motion och det var rackarns så kostsam i kaloriväg den var. Nåja, den var himla mysig i alla fall. Vi gick bitvis längs min långrunda, fast åt det andra hållet så jag fick förevisa vart jag brukar springa och några av mina backar som jag brukar "gnälla" över (egentligen är jag rätt förtjust i att besegra dem, ju jävligare de är desto gladare blir jag när jag är på andra sidan om dem) :-) Vi promenerade till svärfar och hälsade på honom och drack kaffe där innan det var dags att bege sig hem, så 6km blev det idag tillslut. Benen var lite sega i början men promenaden gjorde mig gott. Jag ville ha sol i ögat och fågelsång i örat idag :-) Jag tror älsklingen kände nån form av förståelse för Thorsten Flinck, som med sin raspiga och plågade stämma sjöng om att livet är ett drama och hur han reser sig igen. Krum och nedbruten i början men rakare och starkare ju längre låten går. Kanske gav den genklang i viss mån hos mig också, inte för att jag ens tycker om Flinck utan för att det är en äkta text. Förmodligen självupplevd. Där vi står nu, älsklingen och jag, just i detta nu så handlar det just om att vi måste resa oss igen. Så vi reser oss igen.

Kommentarer

4 mars 2012 19:30

HuZen

Skönt att höra. Pepp.
4 mars 2012 19:46

Tabirimiri

pepp pepp

Logga in för att skriva en kommentar.