Vill du, egentligen?
Nytt år, nya löften. Gymmen kommer att översvämmas av nyårslöftena, och om bara en av dem blir kvar och lyckas göra en livsstilsförändring så är det förstås strålande men min erfarenhet är det inte så det blir. Varför?
Jo, den stora majoriteten drivs av "vilja", men fel sorts vilja. Man ska vilja träna, det är inne och låter bra. Omgivningen nickar godkännande åt ambitionen. Det är en sorts vilja som förvisso kan fungera som drivkraft ett tag, men när omgivningen slutat yvas över att nyårslöftet fortfarande tränar så glensar besöken på gymmet för att helt upphöra i mars ungefär, när löftet är så gott som glömt.
Det är inte ens alla som är medvetna om att de styrs av omgivningens förväntningar på det här viset, vi borde vilja en massa saker eftersom det är norm helt enkelt. Men det är sannolikt de som är verkligt motiverade att träna som blir kvar på gymmet även i april, medan de som fått vilja inympad utifrån s a s tappar motivationen, glöden.
Fast om man nu känner att det skulle vara bra att byta livsstil, även om den gamla onyttiga är både bekväm och bekant? Hjärnan är rätt finurlig, och lite lättlurad. Testa att byta "jag måste gå ner i vikt" till "jag vill gå ner i vikt" och känn efter hur det känns. Måste och borde är ord som signalerar att viljan kommer utifrån, medan ordet vill skapar ett högre engagemang inom oss. Vi har en tendens att prioritera sådan vi vill högre, medvetet för det mesta men ibland även omedvetet.
I början kanske tanken "jag vill gå ner i vikt" inte känns riktigt äkta, men genom att ändra sitt sätt att tänka på utmaningar och förändringar kan vi motivera oss att genomföra dem. Skapa motivation genom att förändra vårt sätt att tänka. Viljan till förändring, önskan att genomföra något är det som i slutänden skapar motivation. Ibland är det inte lätt att säga vad som kom först, viljan till förändring eller motivationen men ett är säkert: de går hand i hand.
Så, du kanske inte vill bli en av alla nyårslöftena som glömmer gymkortet på hallbordet för tredje veckan i rad i mitten av mars? Då kanske du ska börja med att hitta din vilja, din egen inre röst. Fundera igenom dina mål, vad du vill och varför. Stapla upp det tydligt, gärna nerskrivet på ett papper så att du kan se och läsa dina mål. Smaka på tanken. Välj något som är rimligt, uppnåeligt och som står i proportion till dina tidigare erfarenheter och kunskaper. Om du aldrig klättrat förut kanske en bestigning av Mont Blanc inte är det första man ska satsa på, men varför inte en tur till de svenska fjällen och ta en klätterkurs? Det är bra om det är mätbart, men vissa saker går inte att mäta. De är antingen gjorda eller ogjorda (som att gå en kurs, ringa en borttappad vän eller skaffa hund).
Lite så, tänker jag. Då ökar man chanserna att lyckas och slipper bli en av alla som står med ett nedlagt projekt och kollegor som ler i mjugg när de tror att man inte ser.
Det är rätt skönt att vara den där som får saker ur händerna.
Gillar
Kommentarer
-
Mitt gym är naturen, den tröttnar jag aldrig på
Ha en trevlig kväll!
-
Underbart
Detsamma till dig paloma!
Senast uppdaterad 30 december 2016 20:14
-
Jag håller helt med dig! Det är så många saker vi gör för att vi "måste" och så fort man sätter "måste" framför en mening så blir det ganska tråkigt. Det är då mycket roligare att göra saker för att man vill!
-
Om träningen är ett "måste" ska man byta träning, livet är så fullt av andra måsten (betala skatt, gå ut med soporna och tömma kattlådor) att hälften vore nog.
Kanske har man inte letat på rätt ställen efter just sin grej, det finns ju hur mycket som helst och man kan ju inte ha provat allt. Kanske har man inte hittat rätt träningskompis? Kanske borde man testa att köra solo istället för grupp?
Det är mycket man inte måste, och det inkluderar kost. Man måste inte följa en viss diet. Man måste ingenting faktiskt, utom att just äta (och undvika jordnötter om man är nötallergiker, typ).
Valet av måltidsordning, vad man äter och när, däremot är den enskildes val och ingenting omgivningen har med att göra. Där finns inga måsten.Vi är våra egna regissörer i filmen om vårt liv.
-
Jag ger väldigt få löften, men föra året gav jag ett det var att gå ner i vikt 2016 43,1 kg ner 2016 där är jag dag, gav också löftet var nykterist ett år det höll i 25 år sen, börjad vi gör egen cider som var god och hade alkohol. Så då slutade jag var nyckterist.
Har inget speciella löfte uttänkt i dag än har funderat på motions löfte men, var går gränsen motion och jobb.
-
Du har så rätt!
Det var först då det började hända saker med min vikt då jag verkligen VILLE det. Det kändes som....bara gör det NU!!
GOTT NYTT ÅR!!
-
Kloka ord och helt rätt ☺👍
-
Härliga inlägg. Jag tröttnar inte heller på att gå i naturen. Gott nytt åt från mig 👍
-
Nej, jag håller inte med, det kanske finns de som bara styrs av vad de "borde" och egentligen inte "vill", men vad är det i så fall att "vilja"? För mig är det där lika floskligt som att säga "man måste bestämma sig", om jag blev inlåst och isolerad långt borta från all omgivning som fanns, skulel jag fortfarande vilja gå ner i vikt. För mig är det där sättet att resonera ett sätt att säga att det är något fel på min "karaktär"
Då är det färstås lätt att säga för er som lyckats att jag inte "vill" på rätt sätt, men eftersom jag lyckats med att sluta röka och att sluta dricka alkohol så vet jag att det inte var någon skillnad på mitt "vill" då och mitt "vill" nu. Jag vet också att det inte var någon skillnad på mitt "vill sluta röka" alla de år jag försökte och misslyckades, och den gång jag försökte och faktiskt lyckades.
-
Mycket kloka tankar! Har tänkt på detta då jag åker förbi vårt lilla gym varje dag och det gapar tomt, ska bli kul att se hur mycket det fylls upp till veckan för att sedan avta igen efter ngr veckor😉 Jag säger som Paloma, mitt gym är naturen, det tröttnar man aldrig på!👍😜
Gott slut och gott nytt år till dig!💜
-
Arrietty, då missförstod du vad jag menade för det var inte alls avsikten att påstå att det skulle vara fel på karaktären. Däremot går det inte att komma ifrån att samhället påverkar oss, påtvingar oss utseendeideal som för det första inte går att uppnå utan Photoshop om man inte heter Calista Flockheart och för det andra inte är hälsosamt för en vuxen kvinna.
När blev det sunt att ha så lite kroppsfett att mensen uteblir och fint med thigh gap? Det är rätt långt ifrån Zorns kullor.
Det jag försöker säga är dels att det inte är alla som ens skulle behöva gå ner i vikt, vackra och underbara människor som är perfekta percis som de är. De har fått nån fix idé utifrån, nån har väl fällt en dum kommentar i förbifarten i fel tillfälle och det har satt sig.
Dessutom hör du ju redan till dem som internaliserat tanken på att gå ner i vikt, och du har verkligen inte gett upp kampen så texten är inte riktigt riktad till dig. Det var olyckligt att du kände dig träffad.
Men grundtanken står jag för: Omgivningen ska ge blanka fan i vad vi äter. Omgivningen ska inte lägga sig i andras vikt. Nyårslöften bör komma inifrån, så de inte blir något som omgivningen nickar belåtet åt och som varar några månader.
Senast uppdaterad 31 december 2016 11:34
-
Då förstår jag hur du menar men jag är fortfarande lite rebellisk mot sättet att skriva, för jag tror verkligen att det är många av dem som startar i januari men faller ur i februari som visst "vill". Och jag håller helt med om att "Omgivningen ska ge blanka fan i vad vi äter... etc" – men det gäller ju dig och mig också. Vi ska ge blanka fan i varför folk är på gymmet i januari eller hur länge ett nyårslöfte varar...
-
Det är de, de som riskerar att falla ur i februari, som jag försöker ge mentala verktyg för att ta till sig tanken att "nu jävlar gäller det" med texten om hur man kan ändra sitt sätt att tänka för att det ska kännas mer som en sak man verkligen vill och vill prioritera.
För är det något jag märkt när jag pysslat, särskilt med folk som tränar så är det att de som verkligen vill hittar möjligheterna och chanserna att träna medan de som inte är motiverade hittar ursäkter för att slippa. Om det känns som att träningen är ett måste kommer det garanterat att fallera. Det är de, som känner att träningen är ytterligare ett måste bland alla andra, som behöver hitta sin grej och som kanske ska byta träningsform helt och hållet. Som bvehöver tänka till, vems idé var det frn första början? Är du ute i spåret och joggar för att du vill eller för att du fått joggingskor i julklapp, typ? :-)
Och ska jag vara ärlig så är jag inte säker på att kost är så annorlunda, för om man ideligen känner att man försakar något kommer man förr eller senare att falla tillbaka till gamla mönster. "När kan jag äta som vanligt igen?" är en mycket vanlig fråga, som åtminstone för mig signalerar att personen inte tänkt byta livsstil, bara banta lite så de ser snygga ut till nästa firmafest. Det är en egen vilja det med, men det är inte den där sortens vilja som jag sett som går genom is, eld och storm för att nå sitt mål och som varar livet ut.
Senast uppdaterad 31 december 2016 12:06
-
Kloka ord!
Önskar dig ett gott nytt år! -
Vi lägger ofta in olika värderingar i olika ord och uttryck.
För mig det en liten dimension till, och det är ”hur mycket vill jag”?
Det är mycket jag ”vill”, men de hamnar olika högt upp på prioriteringslistan över vad jag är villig att förändra för att få min vilja igenom.
Önskar dig ett Gott Nytt År!
Logga in för att skriva en kommentar.