Vilodagen
Det är de små detaljerna, de små skillnaderna jag märker i vardagen som gör att jag är så envis. En glimt i en spegel här, en lösare byxlinning där. Att kunna stå på ett ben och ta på sig strumporna utan att man känner sig som att man är i vägen för sig själv. Känslan i träningen, att kroppen inte kämpar mot sig själv lika mycket som förut.
Ja, jag fryser fortfarande i perioder. Men när jag tagit mina soppor och shakes finns alltid ingefära-te, lite pepprig i smaken och het. Värmen lägger sig som bomull i magen och värmer mig från insidan och ut.
Att äta sakta är en nyckelkomponent, märker jag. Portionerna är inte stora så man får äta långsamt för att kroppen ska fatta att det är så här mycket den ska ha, mer blir det inte. Lägga ner skeden. Dricka lite vatten. Ta en slev åt gången och smaka på den. Låt den stanna i munhålan en stund, låt den inte försvinna på en gång. Ge munnen en chans att uppleva vad det var du stoppade in, innan du sväljer.
Jag kunde det där förr. Men någonstans började jag slarva, utan att märka det. Kastade i mig lunch vid diskbänken som förr, eller jäktade förbi kylen och slängde in något. Vad som helst. Två snabba mackor iförbifarten för att hålla ångan uppe på eftermiddagen, med fel pålägg och ett tjockt lager smör kan det bli väldigt mycket kalorier. Som en hel måltid. I förbifarten.
Botemedlet heter Medvetenhet, helt enkelt.
Det krävs lite övning att stanna upp, överväga vad det är man gör och varför, och vad det leder till. I början missar man ganska ofta. Men med tiden blir det lättare, om man inte ger sig. Att reflektera över sitt beteende, även om det sker mitt i handlingen, är nyttigt.
Jag fortsätter försöka hålla i, bromsa mig. Jag är inte i den form jag var förr, jag behöver påminna mig om det. Jag tränar skapligt regelbundet, 2 pass styrka och 3 pass löpning, i veckan och enligt Garmin gör jag av med nästan 3 000 kcal i veckan på det.
Det är rätt bra det med. Det, i kombination med kostreglering kan antagligen åstadkomma saker som jag tycker om.
Paula började på gympan igår, vi har börjat skjutsa henne till grannsamhället för att hon ska få lära känna barnen där. När vi flyttar till släktgården, någon gång i sommar, kommer hon att behöva byta skola, så det är lika bra att hon börjar bekanta sig med barnen där så fort som möjligt.
Vilken tur att hon gillar gympa! Kanske har de knattefotboll till sommaren som hon kan vara med på, de har ett lag vet jag men jag vet inte om de har barnfotboll för 5-6-åringar.
Nåja, jag ska försöka se till att hon får många chanser att skaffa nya kompisar innan flytten så att det blir så lite trauma som möjligt.
Mer äventyr, mindre adjö.
Gillar
Kommentarer
-
Botemedlet verkar ha satt sig för du känns lugn och trygg i vad du nu ska göra🤗
Många pepp!!
-
Ditt botemedel är nog en viktig komponent för oss alla, att bli medveten och inse hela kedjanreaktionen. Vad händer om jag går utanför mina egna satta mål, oftast blir det dominoeffekt.
-
Tack Tita och Digitali!
Ja, jag har en känsla av att det där är något vi alla har gemensamt, just att behöva bromsa lite och ge oss själva chansen att tänka efter före.
-
Ahhh, vilken underbar text om mindfulness i matsituationen! Tack! Stor igenkänningsfaktor där. Vi har ju egentligen ingen brådska någonstans så varför inte ta ner litet på farten, speciellt vid matsituationer.
-
Tack MAS63 🙂
Logga in för att skriva en kommentar.