Dag 2 kliniken

Ännu värre dag. Dansade och lovade mig själv att äta, så köpte en sallad, som jag sedan av darig händer tappar, och allt hamnar på marken. Bröt ihop (psykiskt). Tog tag i telefonskräcken och ringde en kompis som tröstade mig på väg hem och sen satt mamma med mig en timme tills ångesten lättade.

Känner mig utpumpad och totalt frånkopplad från allt. Som vi tog upp i terapin: hur var livet innan sjukdomen? Vad brukade jag tänka på när jag inte tänkte på mat/vikt/kropp?

FÅ ALDRIG ÄTSTÖRNINGAR. bajs på hela grejen. Och det finns ju ändå de tjejer i gruppen som är hemma med sina föräldrar hela dagarna, i månader, får inte röra på sig, knappt gå ur huset. Bara Äta enligt matschemat. Dag in. Och ut.

Tröstar mig med det och går och lägger mig. Förstår inte bara hur jag kan tappa mer i vikt fastän jag äter, det är ett mysterium

puss

Kommentarer

23 november 2010 23:51

Stinta

Psykbryt är inte roligt :( Massor med styrkekramar!

Logga in för att skriva en kommentar.