Den (för) snabba vägen till drömkroppen
Ett ideal som jag strävat efter men aldrig tidigare nått förrän nu.
Vägen dit gick fort.
Så vannsinigt fort att jag måste nypa mig i armen för att förstå att det hänt. Men sättet jag tog mig dit på är det som alla varnar för, och som i slutändan inte handlar om att man vill bli smal. Utan kanske mer att man är olycklig och maten blir som något att fästa alla tankar på istället. Det är i längden otroligt krävande och äter upp en inifrån med all livslust man haft förut. Nu känns det inte riktigt roligt längre.
Det går att jämföra med en nerförsbacke.
Man cycklar fort nedåt, med vinden i håret och allt känns undebart.
Man känner sig som om man har all världens kontroll och man NJUTER av hur lätt det är. Det är så enkelt att man inte vill hoppa av fastän man kanske redan är nöjd.
...Sedan börjar hjulen spinna snabbare.. och snabbare..
Och helt plötsligt går det inte att hoppa av i farten, så man bara fortsätter nedåt i full rulle. Då är det inte roligt längre och det ända man kan göra är att sitta förskräckt kvar på cyckeln och se hur livet passerar förbi en.
Det är skrattretande hur lätt jag hamnade i det här.
Triggades igång av att favvojeansen satt löst efter bara några veckor.
Och samtidigt haglar komplimangerna: "vad vältränad du blivit" och "åh jag vill ha din kropp!" och så vidare..
Jag blir inte glad längre. Och numera har det byts ut mot oroliga undrande blickar.
Och FAAAN vad jag önskar att jag tagit den rätta vägen från början, den som tar tid och låter kroppen anpassas med tiden genom god mat och tränning.
Kan inte annat än hoppas att jag klarar mig ut ur det här,
utan att krasha alltför illa med cyckeln.
Kommentarer
-
Hejsan! Jag vet precis vad du menar och jag vill bara peppa dig till att bli bättre! Jag har själv tagit den snabba vägen och kämpar fortfarande för att hålla mig i ordning och inte falla dit igen.. Vissa dagar går det bra andra inte... kämpa på !
-
Jag kan bara ge dig rådet jag önskar att jag tagit själv: sök hjälp nu! Gå till en kurator eller dietist, någon som tar tag i dig innan det är för sent. Jag gjorde inte det och det försvinner inte... man kan vara "frisk" men det finns ALLTID där och det förstör ständigt. Det är ständiga tankar på mat, på kcal, på vikt och det är dålig ämnesomsättning, kontrollbehov och det fortsätter i en evighet. Sök hjälp nu och vänd det medan det går, du kommer antagligen inte klara det själv på ett bra sätt (inte för att jag misstror dig utan av egen erfarenhet). Vänder du det på ett bra sätt så kan du behålla din viktnedgång, få ordning på allt och inte ägna år efter år av dit liv åt kcal, ångest-tankar och ständigt korntrollbehov! Lycka till :)
Logga in för att skriva en kommentar.