Kliniken dag 3

Det är tungt på luncen, när man själv har ångesten upp i halsen och rummet är fyllt av andra tjejer som också sitter och gråter mellan tuggorna. Skitsvårt alltså, men idag kom behandlarna överens om att jag och tre av tjejerna som har kommit lite längre skulle sitta tillsammans. Det peppade verkligen när man såg att dem också åt. Blev det för jobbigt kunde jag bara titta upp och se att dem faktikst fortsatte. Så idag fick vi alla i oss hela portionerna. Klapp på axeln.

Gick igenom målsättningar på terapin idag och vad som hänt med familjen sen sjukdomen kom. Blev så ledsen när man pratade om allt man bara missat, som sjukdomen tagit ifrån en. Och hur långt bort det känns att till exempel åka på resa. Skulle inget hellre men när vi pratade om målsättningar ligger det så...... lååååångt bort i tiden... månader..ett år ... kanske mer?

Idag har jag iallafall inte smygtränat. Ska ta det lugnt har jag lovat behandlarna. Kanske plugga om jag orkar. (men vet helt ärligt inte hur jag skulle orka det??)
Ska värma händerna med te och sen bara Sova. Man får sova, det är bra.

Pratar massa osammanhängande känner jag nu.,
hej o puss

Kommentarer

25 november 2010 00:35

Stinta

Tack för att du delar med dig, det hjälper mig verkligen att inse att kontrollmanin måste sluta i tid innan det går för långt. Riktigt bra gjort av dig att inte smygträna :) Det är ju faktiskt i slutändan ändå bara dig själv du lurar att må bra och inte behandlarna. Skönt också att du kan känna lite stöd av de andra tjejerna också :) Styrkekramar!

Logga in för att skriva en kommentar.