Kliniken dag 4
Skulle gärna vilja se det så, men tårar och ångesten vid maten var inte mindre för det. Men hittade verkligen kraft hos tjejerna, kände mig så lätt i tankarna efter idag, fylld av något nytt... hopp. Jag kan faktiskt klara mig ut från det här, det finns ett liv för mig också.
Det var vansinnigt tungt och ORÄTTVIST. Varför är det just vi?? Egentligen livsglada, helt underbara tjejer jag lärt känna, men som har huvudet fyllt med demoner. Som viskar i örat att man är värdelös om man äter eller inte lyssnar på ätstörningen.
men vet att jag har deras osynliga händer på mina axlar när jag blir serverad middagen idag, de sitter också, kanske hemma, kanske på kliniken, men i sin ständiga kamp mellan ätstörningen och "friska" sidan.
men jag ska bli FRI. Frisk.
Jag ska få tillbaka min mens, kroppsvärme, ett bra bm och älska mig själv.
klapp på axeln igen,
nu ska Manda vinna mot Ätstörningen, once and for all
Kommentarer
-
Härlig läsning! Jag tror o hejjar p dig!!! :D kram!!! Ps. Jag vet vad du går igenom - har vakt där men lever nu utan ångesten! Det går att bli fri!!! Det finns hopp gumman!!!
-
Snart kommer du känna dig friare för du går från klarhet till klarhet. Kramar
Logga in för att skriva en kommentar.