Tillbaka i ruta ett
Har ätit jättemycket en vecka nu så det borde vara lugnt.
Pappa kom nästan på mig att ångestträna idag.. det var nära ögat, så jag fick sluta innan jag ens börjat med mina situps/armhävnigar/måste-göra-av-med-kalorier-panik.
Hade verkligen räknat med stöd från skolsyster, det har varit mitt hopp i två veckor nu. Känner att jag kommer hamna där jag var för tre veckor sen, med ett intag på 590 kcal per dag. Ser ingen annan utväg just nu, allt känns så ensamt och becksvart.
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.