icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
28 april 2011 07:31
13

Alla mina mail till Linnsan:

Blir irriterad då det framstås som att jag har kritiserat rakt ut på ett kallt och hårt sett och eftersom det långt ifrån är sanningen så lägger jag nu ut dom 4 mail som jag skickat till Linnsan. Jag kontaktade henne av oro inget annat! [FET]Mail 1:[/FET]Eftersom din nya blogg handlar om just det som har varit din sjukdom mat och träning så kände iaf jag en koppling till din ätstörning även på den bloggen. Jag vet inte vad personen skrev och hur denna person skrev det men det kan ju vara av oro också. Du lägger fortfarande stort focus vid vad du äter och hur du tränar och när man dessutom har en blogg där ingen ska veta om det förflutna är det så lätt att trilla tillbaka in i ätstörningen igen. Välja att gå hand i hand. Visa andra hur duktigt man äter och hur sund man är då man i själva verket säkert fortfarande har en massa spärrar och förbud. Dessutom så ser jag av siffrorna här att du fortfarande är kraftigt underviktig och jag tvivlar väldigt mycket på att du är såpass frisk att du klarar av att driva en för dig hälsosam blogg. Bloggen är super fin och bra för personer med kraftig överviktt. Du som borde äta upp dig och konsentrera dig på ditt tillfrisknande kanske inte har det ultimata stödet i den bloggen utan jag ser det mer som ett sätt för dig attt få gå hand i hand med din ätstörning istället för att försöka släppa den så gott som det går. Jag har själv gått igenom det steget, tyvärr slutade det tillslut med att jag innan jag visste ordet av ramla ner igen och hade en bra bit att ta mig upp. Mitt tips till dig är att sluta lägga så mycket tid och focus på din mat. Ät för att du vill och för att du måste, träna för att må bra men låt det inte ta över ditt liv!!! Att fotografera det man äter osv ger bara en press från ätstöringen att man inte ska äta så mycket så att man verkar vara glupsk osv! Ett långt mail. Det är inte av kritik jag skrivit detta utan av omtanke. Jag valde att skriva ett mail för jag tror att du kommer bli upprörd av det jag skrivit. Det är bara så att jag känner igen mig själv så väl. Sen så måste jag ju säga att jag tycker det är lite hyckleri och man har en "hälsoblogg" med mat och träningstip och man inte kan stå för sin egna sjukdom som bidragits av bantning och övertränign. Både du och jag vet ju att det du gör med din kropp inte är hälsosamt. Visst du äter fettsnålt och du tränar men det finns ju så mycket mer. Kramar [FET]Mail 2:[/FET]Jag ber om ursäkt att jag förstört din dag det var verkligen inte min mening och det säger jag från hjärtat. Hur kan jag få dig att må dåligt igen och hur kan du lägga över det på mig?? För att jag ifrågasätter dig? Om du inte tål det så borde du verkligen se över om du är så frisk som du påstår. Att du kommit en bra bit på vägen det är en sak och att du snart är normalviktig är ju jättebra, men som jag skrev så är jag orolig när du skriver en hälosblogg med mat och träningstips. Klart man blir frisk någon gång. Man brukar prata om att man är det efter 1 år utan att styrts av sina tankar. Bra att du fått hjälp mot dina ÄS. Gick jag för långt när jag skrev detta mail? Hur kan du ens ta det så? Det jag inte anser är bra är att du skriver om träning och mat och driver en blogg om just det som fått sig sjuk. Att ha en sån focus blogg är i mina ögon som jag sa ett sätt att hålla kvar vid besattheten av mat och träning. Något som man enligt mig ska undvika tills man kan kalla sig helt frisk. Det vill säga uppnått ett normalt BMI och inte styrts av sina tankar på 1 år. Ja dina tips är hälsosammma för någon som INTE är ätstörd. Det sa jag verkligen inget om. Jag kritiserade inte alls det du skrev utan att du skrev det. Jag har läst igenomm hela bloggen varje inlägg. Du måste tåla att du blir ifrågasatt annars kan du skriva en låst blogg för bara dom som tycker som dig. Du länkar till den bloggen härifrån och om du då inte vill att dom som känner till ditt förflutna med dess vanor ska läsa så är ju det en riktigt dum idè. Som jag sagt innan så skrev ajg verkligen inte mailet för att kritisera utan för att ifrågasättta eftersom jag blev orolig men du verkar inte redo för det så ber om ursäkt igen! [FET]Mail 3:[/FET]Jag är tveksam till att det är hälsosamt för dig att skriva inlägg om mat och träning men om du fixar detta och ändå kommer kunna bli frisk så kanon. Förstår dock inte varför du inte kan vara öppen med att du hafft en ätstörning? Varför gör det dig så mycket om någon skriver det i den bloggen om du nu är helt frisk så måste du ju kunna stå för det? Du har rätt jag vet inte hur ditt liv ser ut idag men har läst din blogg här och för bara några månadersen så mådde du LÅNGT ifrån bra!!! Men jag tänker inte tjaffsa om detta. Jag var orolig för dig, det var allt. Du tog det fel. [FET]Mail 4:[/FET]Nej det är inte upp till mig att avgöra vad du mår bra av det har jag aldrig påstått heller. Jag skrev som jag sagt flera gånger att jag blev orolig eftersom det är svårt att släppa en ätstörning om man ska ha så ycket fokus på mat och träning i tillfrisknandet! Visst du behöver inte skriva om ÄS men varför blev du så arg då någon skrivit en kommentar om det? Om du vill hjälpa andra att inte hamna i samma sits som dig är det väll bara bra att andra vet vad som hände dig? Men som sagt hoppas att du klarar av det och att det inte bara blir ett sätt för dig att hålla din ÄS i handen!

Kommentarer

  • 28 april 2011 07:48
    sasssyy
    Jag ser inte att detta du skrivit är påhopp utan det märks ganska tydligt att du skrivit av omtanke. Det känns ärligt och fint men jag tror också att Linnsan kanske inte är redo för den typen av kommentarer...känns konstigt att skriva om en tredje person så jag får nog kommentera hos henne också för att det inte ska bli något tjafs..Problemet är att många inte ser att nätet är en "öppen arena" man ser det som en chans att få skriva om det som intresserar en men man kanske inte är redo att ta andras kritik och ifrågasättande, ska man då säga till den personen att sluta skriva? Givetvis inte utan man får ta det ev tjafs som uppstår. Jag förstår att du blir förvånad av att din omsorg blir "påhoppad" det var ju inte illa ment och för mig som står utanför är det solklart. Men för Linnsan som är mitt uppe i sina känslor och sin bearbetning så upplevs det på ett annat vis, hennes upplevelse kan vi inte värdera eller betygssätta. Hennes känsla är aldrig fel-men det är å andra sidan inte din heller. Vi har alla våra sätt att bearbeta våra problem och varken du eller jag vet om detta är rätt för Linnsan, det vet hon inte ens själv förrän senare. Men att hon är känslig för kritik och "omtanke" är ju tydligt och då kanske vi ska backa lite och låta henne söka sin egen väg, oavsett om vi tycker att det är fel eller om hon skulle ramla bakåt.
  • 28 april 2011 07:55
    Nennie
    Hon har säkert tagit det som ett påhopp men det var aldrig meningen och efter allt som skrivit så kände jag att jag ville visa vad jag egentligen skrivit. Jag vill inte ha något bråk men jag kände mig uthängd eftersom jag var öppen med att det var jag som skrivit det jag gjort. Självklart borde jag backat innan men jag känner igen mig själv så väl!
  • 28 april 2011 07:58
    sasssyy
    jo men visst.. och dina känslor är ju inte heller fel, eller hur? Man får ont när man känner igen sig själv i någon annas beteende och man vill så gärna så mycket... jag vet verkligen hur det känns och man får nog finna sig i att bli lite "uthängd och påhoppad" själv i det läget om personen missuppfattar eller inte är redo för andras sanningar...tyvärr. Men jag lovar dig att du mår bättre av att säga vad du tänker och bli påhoppad än att du håller tyst om det... och Linnsan kanske inte är redo IDAG att se vad du menar.. men längre fram i tiden kanske hon kan sitta och tänka efter och känna att det du sa hade en mening. Jag hade önskat att internet fanns när jag var tonåring och hade mina värsta störningar ,jag hade önskat att någon hade skrivit så till mig som du skrev till LInnsan...inte för att det hade gjort någon skillnad där och då... men idag hade det hjälpt mig enormt. Det finns en mening med allt, även missförstånd.
  • 28 april 2011 11:23
    linni
    Missförstå mig rätt, men ska ni verkligen diskutera detta i bloggarna, inte bättre i mailen? Förövrigt vet jag hur det är att känna igen varningstecken, i mitt fall gällande stres, krav, prestation i sjuklig stress. Dessvärre måste man försöka bistå med klokheter men också respektera vad andra har för strategi. Den är kanske inte en replika av min egen men den kan fungera väl ändå... Nennie ett tips för dig å ditt välmående är att inte exponera dig för saker som påverkar dig negativt i ditt eget tillfrisknanden. Framför allt inte sånt som kan trigga dina egna tankar och dubier. PEPP å kramar till dig! //Linni som är imponerad av hur du tar dig ann din vardag på et sundare sätt!!
  • 28 april 2011 12:08
    Nennie
    Jag påverkas inte i mitt eget tillfrisknande av detta. Jag hade gärna hållt diskutionen till mailen men då det drogs upp i bloggen hos henne så kände jag att jag ville "försvara" mig. Jo visst ska man respektera andras strategi men då man ser tydliga varningstecken hos någon så kommer jag inte vara tyst. Men jag ska försöka glömma denna diskution. Om den stannar här.
  • 28 april 2011 12:11
    linni
    Lägg energin på dig och din väg tillbaka! Det är det enda rådet jag kan ge. Jag känner liksom du att jag måste gripa in, men man måste låta folk göra som dem vill å tycker är bäst för dem. Bara ett tips ifrån en tjej som hjälpt andra så pass in i den milda grad att hon stupade själv på köpet! PEPP till dig å ta hand om DIG! kramkram
  • 28 april 2011 12:27
    Nennie
    Du är klok du som alltid =)! Tyvärr är man inte alltid så klok själv du något bara bubblar i en. Givetvis ska jag lägga min energi på mig själv i första hand! Hade inte tänk lägga energi alls på detta utan bara skriva ett "hej jag ser dig" mail. Kram
  • 28 april 2011 12:47
    linni
    Du är klok! Tror bara att det kostar mer än det smakar ibland. Du är bra på att bli bättre å det är det enda viktiga i ditt liv just nu. Omtanke är dock något vackert och bra så den egenskapen ska du givetvis hålla kvar, men i energibesparande form ;) KRAM på dig Nennie!
  • 28 april 2011 14:54
    dmectiger8
    Alla med ÄS fungerar inte likadant och det är nog det hon ser via dina mail att du lägger dig i hennes sätt att bearbeta.[KURSIV]sluta lägga så mycket tid och focus på din mat. Ät för att du vill och för att du måste, träna för att må bra men låt det inte ta över ditt liv!!! [/KURSIV]och du ser inte att du kan ha gått för långt om hon inte behöver detta som du skrev om du tror ni fungerar likadant. Hon vet själv vad Hon mår bra av. Du känner nog igen dig då ni har samma fiende eller haft men det betyder ju inte att ni fungerar likadant för det. Vad har hennes BMI i saken att göra, hon står ju för sin f.d ÄS och har fått upp ögonen på vad hon ska äta och så för att komma till normalvikt så hon kan säkert klara av att driva en trots hennes låga BMI Ni fungerar inte likadant. Visst det tar tid att komma tillbaka men hon vet vad hon ska göra för att ta sig dit. Man kan känna sig låg och så när det knackar på igen men det behöver inte vara ÄS för det.
  • 28 april 2011 16:59
    Nennie
    dmectiger8: Ska försöka svara på din kommentar i bitar eftersom jag inte får ihop den riktigt. -Du har rätt alla fungerar inte precis likadant men i stora drag så fungerar dom som har samma typ av ätstörning likadant. -Det du citerat var ett tips till henne och jag ser inte alls att jag gick för långt idet. -Tyvärr så vet an inte so ÄS alltid vad man mår bra utav och ofta så mår man som bäst när man dealar med ätstörningen och sitt friska jag. -För att bli frisk krävs en del kriterier, ett av dom är att ha ett normalt BMI. -Bloggen är jättebra för dom som behöver gå ner i vikt. Hon skriver den jätte bra och den är kanon snygg! Det jag oroar mig för är att det är riskabelt då man inte är frisk att driva en sån blogg. Sen det du skrev på hennes blogg om en som är ÄS och en som varit... där tappade du mig nog lite. Både har en ätstörning, av samma typ som vi innan diskuterat här på matdagboken. /Jennie
  • 29 april 2011 12:37
    dmectiger8
    Glömde visst I mail nr 4 [KURSIV]Nej det är inte upp till mig att avgöra vad du mår bra av det har jag aldrig påstått heller [/KURSIV] I mail 1 [KURSIV]Mitt tips till dig är att sluta lägga så mycket tid och focus på din mat. Ät för att du vill och för att du måste, träna för att må bra men låt det inte ta över ditt liv!!! [/KURSIV] Du ger ju tips om hur hon ska göra och du skriver att det inte är upp till dig att avgöra så det är bara en lögn i ditt sista mail för det är ju det du gör, avgöra hur hon ska göra. Du fattade ju inte, skrev att man kan ha samma fiende men man fungerar inte likadant för det. Du har ditt eget monster som får dig att göra och må på ditt sätt och hon har haft ett annat monster och då är ni olika. Alla är olika trots samma diagnos om de har nåt vill säga. Du kan inte avgöra hur hon mår, hon kan må tillräckligt bra för att driva en Hälsoblogg TROTS sitt låga BMI Du vet ju INTE hur hon mår.
  • 29 april 2011 12:50
    linni
    ... här sipprar energi ut helt i onödan ifrån samtliga skribenter!
  • 30 april 2011 15:03
    Nennie
    dmectiger8: Har läst vad du skrivit och det är ditt sätt att se på det. Jag har mitt sätt. Någon annan har sitt. Vi har alla olika åsikter och det är bra. Nu har jag diskuterat just detta färdigt för jag har sagt det jag ville ha sagt med detta inlägg. Jag har öppet visat vad jag skrev. Sen så är det alltid så att man läser och tolkar saker olika. Jag vet att jag inte skrev något av det jag skrev för att vara elak på något sätt. Det är en sak som är helt klar! Linni: Ja faktiskt!

Logga in för att skriva en kommentar.