icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se

Visar poster från November 2010

30 november 2010 20:51
2

Pojkvän till en ätstörd flickvän!

I helgen var det dags för bråk igen. Pojkvännen la med en gång märke att jag gått ner i vikt under veckan fast jag försökte dölja det så gott jag kunde med stora träningskläder. Jag vet att det blir bråk för att han är orolig och jag klandrar honom inte.
A...

Läs mer Kommentera
26 november 2010 07:11

Hur tränar man bort kärlekshandtagen?????

Det spelar fan ingen roll hur mycket jag går ner i vikt. Dom där jävla kärlekshandtagen försvinner ALDRIG! Jag behöver tips på hur man kan träna bort dom för att banta bort dom går uppenbarligen inte. Visst lite har ju försvunnit men det finns f...

Läs mer Kommentera
25 november 2010 20:02

Kroppen spar energi

Under denna veckans boxpass så har jag märkt att min kropp spar på energi. Jag blir trött mycket snabbare och kroppen orkar ingenting. Jag hatar det!! Jag vill ju kunna ta i ordentligt och köra slut på mig själv! Men jag är inte dum, jag förstår...

Läs mer Kommentera
23 november 2010 16:54

Smal?

Min pojkvän påpekade i helgen att jag är "för smal" nu igen. Jag kan inte se det. jag ser vad vågen visar men min kropp ser ut precis som innan. Samma förbannade lår och kärlekshandtag!  Jag är medveten om att jag har en sned kroppsyn, men det hj...

Läs mer Kommentera
18 november 2010 08:24

Taskig sits

56,9 kg, undervikt, det var längesen jag låg där men nu har jag hamnat där igen, mer eller mindre ofrivilligt! Jag åkte först på en rejäl förkylning, sen en magkatarr, det tillsammans med en vilja att vara smal har lett till att jag idag har s...

Läs mer Kommentera