Att möta sin mardröm!

För 7 år sedan var jag i ett förhållande där jag blev illa behandlad. Jag såg det inte själv då, men nu i efterhand förstår jag inte hur jag fixade 1½ år. Jag var nyss fyllda 18 år då jag träffade en kille som fick mitt hjärta göra volter. Han var så snäll och snygg. Precis en sån kille som jag drömt om. Att en sån kille ville ha lilla mig som inte var mycket för världen kunde jag knappt tro men det ville han. Ganska snart så började han dock klaga på min vikt och min kropp. Han ville att jag bara skulle bli smalare. Jag vägde vid den här tiden ca 64 kg till min 178 cm och var vältränad eftersom jag tränade handboll på elitnivå. Så även om jag var smal så började jag granska min kropp och insåg då att jag faktiskt var ganska stor. Jag började försöka gå ner i vikt. Han tyckte även att jag var för blek, så jag började sola. Han tyckte bäst om blondiner så jag blonderade mitt hår. Jag sa dock nej till att göra en bröstförstorning och pierca mig. Hans krav på hur jag skulle se ut blev större och större ju längre tid vi var tillsammans. Värst blev det då vi bodde ihop. Jag kommer ihåg då jag var sjuk och gick hemma i myskläder osminkad då han kom hem. Han ville att jag skulle göra mig iordning. Nu var det ju inte bara så att han klagade på mig utan då jag gjort någon förändring så överröste han mig med komplimanger. Först blev jag så glad då han gjorde det men efter ett tag så började jag känna att det inte var till mig han sa dem utan till den tjej han höll på att skapa. Förutom utseende fixeringen så var han öven otrogen mot mig. En gång erkände han, andra gånger visste jag om det men hade inga bevis för det, men det har jag fått i efterhand. Trots allt jag gjorde för att förändrra mig själv så dög jag inte. Vi var ute mycket tillsammans. Han visste precis hur han ville att jag skulle se ut, pushup, kortkort och höga stövlar. Lösnaglar och mycket smink. När jag var uppklädd så här så visste jag att han var nöjd och det gjorde mig glad. Men problemen kom då andra killar tittade mot mig eller pratade med mig. Han blev enormt svartsjuk och då var det JAG som blev kallad hora och slampa. Jag försökte säga ifrån en gång då vi kommit hem. DÅ knuffade han ner mig på soffbordet. Han gick iväg mot bilen, då jag försökte stoppa honom eftersom han var väldigt full knuffade han mig och truyckte ner mig mot ett staket. Han bad om ursäkt då han säg alla blåmärken på min rygg dagen efter och dum som jag var godtog jag det. Det var ett par stycken i min närhet som såg det han höll på med och märkte hur jag mådde. Dom försökte hjälpa mig men jag var inte mottaglig då. Under 1½ år gjorrde han slut med mig 6 gånger, detta var antagligen för att knäcka mig för varje gång så kom han tillbaka och jag kände mig lyckligtlottad. Men efter den 7:e gången som han gjort slut så fick jag nog. Han ville ha tillbaka mig men jag hade bestämt mig. INTE EN DAG TILL. Vi höll kontakten ett tag efter men ju mer distans till vårt förhållande jag fick ju mer insåg jag hur mycket han skadat mig. Först för kanske 3 år sedan så såg jag helt klart vad som hänt. Jag har ett enormt hat till denna killen nu och jag är så glad attt vi inte har några gemensamma vänner eller bor i samma stad. I torsdags hände dock något som jag var helt oförberedd på. När jag kom upp till gymmet där jag brukar träna så satt han där. Min puls gick upp, kroppen började skaka och jag fick lust att börja springa. Jag tittade inte mot honom. Jag låtsades som han var luft. Igår var jag uppe och tränade igen, när jag och min kompis satt i en soffa efter ett pass så dök han upp mitt framför oss. Han hejade och jag sa ett kort hej. Vi reste oss och gick. Det är en mardröm att veta att jag när som helst kan springa på honom nu. Men jag kommer inte låta det hindra mig från att träna och må bra. Jag ska inte gömma mig.

Kommentarer

16 oktober 2011 15:44

Incendiu

Mitt förra förhållande var katastrofalt. Inte nog med att killen jag då var tillsammans med alltid hamnade i bråk på helgerna och jag fick försvara mig och honom bäst jag kunde, var han ständigt på om hur jag skulle vara...ständiga jämförelser från filmer och andra tjejer i verkligheten. Efter tre år sa jag stopp efter att han tagit polisgrepp och slängt mig hårt mot en bil så jag fick blåmärken och lite näsblod. Tidigare hade jag lyckats stoppa honom två gånger från att slå under det sista året. Men nu fick det vara nog. Efetrsom jag inte hade någon stans att ta vägen direkt bodde jag kvar hos honom i ett halvår men flydde så snart jag kunde till en bekant, tog en väska och flyttade. Det är viktigt att visa att han inte styr ditt liv längre. Så länge han tror att han kan det kommer han också att försöka. Det tog fem år innan jag slutade höra hur han försökte kontrollera mig indirekt eftersom han inte fysiskt kom åt mig. Stå på dig, och tillåt dig att vara dig själv.
16 oktober 2011 10:28

jaropi

Har haft ett liknade förhållande, o samma som du jag har sprungit på han några gånger, men det är som du säger bara bita ihop o inte ge honom den äran att vi ska springa undan, Ha en bra dag
16 oktober 2011 10:31

Nennie

Ja man kan inte göra så mycket mer. Konstigt hur en männniska kan få en att känna sig så enormt värdelös, utan att säga ettt ord. Men jag nynnar på Sara Löfgrens starkare och står med rakrygg =). Kram
16 oktober 2011 10:50

Positiv

Klart att du inte skall gömma dig! Ignorera honom!
16 oktober 2011 11:04

linni

Sträck på dig och var stolt över att du tog dig ifrån honom varje gång du ser honom. Så träna för dig. Må bra för dig! Pepp för dig! kram Linni
16 oktober 2011 11:32

Cyndix

oh vilken skräck... vad stark du är som tagit dig ur det! Stå på dej och kämpa.. du är värd bättre än den lilla fjanten! Kram Annika
16 oktober 2011 13:53

fruragge

Varit i samma sits...men du ÄR starkare än honom så fortsätt du och nynna på och var stolt och glad över att du slipper honom nu:)

Logga in för att skriva en kommentar.