icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
12 januari 2011 08:34
1

En vecka är avklarad!!!

Nu har jag gått en hel vecka utan socker! Det känns helt otroligt bra och jag är peppad och taggad att fortsätta åtminstonde 3 veckor till! Visst finns det sug efter lite choklad framför allt som igår då jag handlade fikat till jobbets kvällsmöte och vi som vanligt skulle ha en påse polly, ojojoj vad det sög i godistarmen då men det var inte olidligt och jag kände inte att det var direkt svårt att avstå. Det finns varor utan tillsatt socker, det gäller bara att hitta dom. Varje gång jag är på Maxi så läser jag på förpackningarna och då oh då hittar jag något nytt. Det enda som jag fortfarande tycker är lite jobbigt det är att det kräver väldigt mycket planering. Tex i dag så ska jag träna direkt efter jobbet. Jag måste då tänka på att jag ska ha mat som jag kan äta på jobbet och något att stoppa i mig direkt efter träningen så att suget inte kommer. Det kommer vara nästan omöjligt att äta ute eller köpa färdig mat nu och många färdiga mellanmål innehåller socker. Men summan av veckan är ändå lyckad. Jag hade några tuffa dagar i början men vardagen har visat sig vara lättare och jag känner inte någon ångest inför helgen heller. Som sagt det finns ju alternativ till ostbågarna, chokladkakorna och smågodiset. Till och med finns det alternativ till cola light =), det trodde jag aldrig!!!

Kommentarer

  • 12 januari 2011 11:17
    jaropi
    Ja det låter som om du kommit långt i sockerträsket,, hoppas nu att det blir lättare o lättare för di,:))

Logga in för att skriva en kommentar.