icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
23 december 2011 05:58
3

Invägning inför julen och en påminnelse till mig själv

61,8 kg! Jag kommer säkert gå upp 2 kg under dessa dagarna men då kommer jag ändå vara under mitt första delmål som är 64 kg! Fast jag vill ju inte gå upp nu utan fortsätta gå ner. Men det är inte värt att "förstöra" julen för att lyckas med detta. Jag har förstört så mycket annat i mitt liv. Speciellt sommaren 2009. Jag minns det så väl för på semestern och sommaren ska man njute lite extra av livets goda. God mat, glass, kanske en och annan drink osv. Jag njöt inte av något. Jag åt lite godis ibland bara för att man skulle, men jag njöt inte för ångesten brände i min kropp och jag var tvungen att träna efter så att jag inte skulle gå upp i vikt. När jag ätit "för mycket mat" var jag tvungen att träna. Ja ni förstår hur det var. Jag åt inte en enda glass. Jag levde i en värld där jag trodde att allt jag åt innebar att jag gick upp. Sånt här måste jag påminna mig själv om nu när jag försöker gå ner i vikt. Det hjälper mig att försöka inte låta det spåra ur. Jag vet att det är som Linni skrev. Jag är precis som en alkolist och bara ett glas vin kann vara förödande. Jag måste försöka se när det går över styr och när känslorna och ångesten kommer för nära. Att skriva om hur jag mådde för 2 år sedan hjälper mig. Även att läsa ur min dagbok. Nu ska jag till jobbet för sista gången på 1½ vecka!!!

Kommentarer

  • 23 december 2011 08:26
    Twix
    Jag resonerar så här, jag får äta av det mesta men med måtta, lite av varje, tom smaka någon godis, men som du skriver, man är som en alkoholist, kan bli svårt det där med måtta, med risk för att börja vräka i sig, men jag ska iaf försöka, för det är ju så man vill kunna leva resten av sitt liv. Tänker försöka äta mindre kcal under dagen så jag kan njuta mer av middagen och kvällen, får kanske ta en promenad också under dagen/dagarna. Julen är en stor utmaning för oss alla.
  • 23 december 2011 09:24
    Nennie
    För mig ligger beroendet åt andra hållet så jag SKA äta precis som jag vill för jag annars håller igen för mycket! Men det är ju samma sa fast olika problem! Lycka till med kcal men tänk på att njuta. Du kan alltid ta igen det de andra dagarna. Som sksksk skrev det är inte vad vi äter mellan jul och nyår som gör skillnad utan vad vi äter mellan nyår och jul :)! Väldigt klokt!
  • 23 december 2011 09:25
    Nennie
    För mig ligger beroendet åt andra hållet så jag SKA äta precis som jag vill för jag annars håller igen för mycket! Men det är ju samma sa fast olika problem! Lycka till med kcal men tänk på att njuta. Du kan alltid ta igen det de andra dagarna. Som sksksk skrev det är inte vad vi äter mellan jul och nyår som gör skillnad utan vad vi äter mellan nyår och jul :)! Väldigt klokt!

Logga in för att skriva en kommentar.