icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
25 april 2011 18:48
5

Jag gillar olika åsikter!

I höstas så var jag och en väns sambo oense i en fråga vilket ledde till bruten kontakt. Det var ingen stor grej egentligen utan det var som den berömda snöbollen i nedförsbacke. Jag kommer alltid säga vad jag tycker om saker sålänge det inte rör någons yttre. Men åsikter, frågor och ståndpunkter kommer jag ALDRIG hålla inne med bara för att det finns ett fåtal personer som inte klarar av det. Jag är för raka rör helt enkelt. Om någon stör sig på något jag gör, eller har en annan åsikt så vill jag veta det. Ta upp det till diskution. Olika åsikter är spännande. Man kan säga till mig att jag har fel sålänge man kan föra en diskution om det. Idag har det hänt en sak igen som egentligen inte påverkar mig. Dock så är jag en person som inte gillar att såra någon annan och ibland gör ärlighet och åsikter just det, sårar. Jag kommer inte ändra min åsikt pga det men då har man lärt sig att just den personen inte kunde ta en diskution kring det. Spännande är det....

Kommentarer

  • 25 april 2011 18:52
    linnsan
    Klart man får vara ärlig. Men att fortsätta hugga emot mig när jag har berättat hur det ligger till, det tycker jag bara är helt fel. Du borde nöja dig när jag har sagt hur det är. Speciellt med tanke på att du inte känner mig.
  • 25 april 2011 18:56
    Nennie
    Hugga emot? Jag är av den tron att det är väldigt svårt att driva en hälsoblogg med mat och träningsfokus i samband med att man tar sig upp till ytan från en ätstörning. Den tron slutar ju inte för att du säger att du mår bra av det. Jag mådde också bra av det då jag drev en liknande blogg som din och var så sund så sund. Innan jag visste ordet av satt klorna i mig igen. Det skrev jag till dig också. Jag känner inte dig, jag känner dock våran gemensamma fiende och det var det som ledde till mailet. Men som sagt nu vet jag att du inte klarar sånt så nu ska jag inte ta upp något med dig för min mening var aldrig att såra. Så enkelt är det.
  • 26 april 2011 11:01
    sofpau
    Jag har tänkt precis samma, och jag känner också vår gemensamma fiende. Jag tycker du ska lyssna på Nennie. En så extrem vardag med ibland dubbla pass och en helt fettfri kost med enbart lightprodukter kan inte göra någon frisk. Möjligen kan störningen byta skepnad. Kram
  • 27 april 2011 14:49
    linnsan
    Extrem vardag? Jag älskar att träna och jag mår hur bra som helst av det. Har ni ens tagit en titt på andra fitness-glada människor? Inte får de ta någon skit... Mitt mål med träningen är att bli stark och att bygga muskler, inte att förbränna en massa kalorier. Men när jag, en fd-ätstörd person har funnit lyckan och ett botemedel mot min gamla sjukdom så är det farligt och dumt? Och vadå fettfri kost? Då kan jag tala om att det är den absolut inte. Nu börjar dessa irriterande antagningarna IGEN. Som sagt, anta inte en massa när ni inte känner mig. Tycker det är helt fel att gå på en människa på detta sätt och anta saker som inte stämmer. Det är ni om några som drar ner mig igen när ni släcker lyckan i mitt nya liv med kritik som inte stämmer.
  • 27 april 2011 19:11
    Nennie
    Du nu är du ute på jävligt djupt vatten då du säger att vi drar ner dig. Du tycker det är lågt att vi oroar oss för din livsstil men att säga att någon annan bidrar till ens ätstörning det är helt under isen. Om du blir så påverkad av vad två för dig okända människor säger så är du långt ifrån frisk!! Så kom aldrig och säg någonsin till någon igen att det är någon annans fel än ditt eget!!!!!!!!!!!!!! Tipsen i din blogg är inte tips på mat för någon som bygger muskler. Om det du skriver där är vad du öter så ligger du på kcal underskott så att det står härliga till tillsammans med din träning. Hur som helst så ska jag skita i dig och din "hälsoblogg" nu. Jag skrev till dig för att jag var OROLIG!!! Inget annat men du är så långt ifrån mottaglig för det för du lever fortfarande i en förnekelse!!! Hoppas du en dag blir frisk på riktigt och inte bara ersätter din besatthet!

Logga in för att skriva en kommentar.