icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
12 december 2010 09:23
2

Jag VET att jag inte är tjock!

Igår när jag gjorde mig klar för sängen och såg mig i spegeln så tyckte jag att jag var tjock.Tittade en stund på den tjocka magen och dom stora låren.  I vanliga fall hade jag börjat planera hur jag skulle äta nästa dag osv för att bli smal. Men igår satte jag mig bara ner, blundade och tänkte positivt. Jag gick in i mitt huvud till det jag VET!! För jag VET att jag inte är tjock även om jag själv tycker det! Jag VET att jag inte blir lyckligare av att gå ner i vikt även om det kan kännas så!

Tror att det är viktigt att tänka på det man faktiskt VET! Jag har en lista som suttit uppe på min kyl med saker som jag VET angående mat och träning. Sen har jag haft en lista med vad som händer med kroppen om man inte äter! Bara för att jag ska kunna påminna mig själv om jag inte kan komma på det själv om ångesten och "vanföreställningarna" blivit för stora. För det är just vad det är!!! Inget av det man känner eller ser kan man lita på!! Man får lita på det man VET!

Kommentarer

  • 12 december 2010 10:39
    Chr1st1n3
    Du ser superfin ut på bilden och jag skulle göra mycket för att få en sådan kropp ! Fortsätt tala om för dig att du är fin vacker osv, du har helt rätt =)
  • 12 december 2010 11:52
    linnsan
    Gud vad läskigt! Jag gjorde exakt samma sak! Ställde mig också framför spegeln och började dra och slita i mitt fett som knappt existerar, pojkvännen tittade skapligt surt på mig, haha. Pepp till dig!

Logga in för att skriva en kommentar.