icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
28 december 2010 20:27
3

Kläder är inte gjorda för dom som är långa och smala

En vanlig missuppfattning angående kläder är att om man är lång och smal så har man lätt att hitta kläder. Jag tänker nu ta död på dom rykterna. Det finns få ställen som har byxor med extra långa ben tex. Jeans går att hitta men inte "vanliga" byxor. Att hitta långärmadetröjor och jackor som sitter snyggt är nästintill omöjligt. Jag är stl 36-38 men får gå upp i 42-44 för att ärmarna ska vara tillräckligt långa. Det vill ju säga att jag ALDRIG kan hitta en snygg figursydd jacka!!! Linnen och t-shirts blir oftast för korta över magen och kjolar och shorts blir även dom för korta. Jag är inte jättesmal och inte jättelång, 178cm och 57kg men att hitta kläder är ett helvet det vill jag lova!!!

Kommentarer

  • 28 december 2010 20:55
    Hilda
    Känner igen det där, korta byxor och en midja som hamnar strax under brösten när det är skärp och rynk osv på blusar och klänningar. Vi får fortsätta leta och svära lite under tiden vi väntar på att det ska göras kläder också för långa personer.
  • 28 december 2010 21:26
    Matilda8
    Tro mig, kort och tjock är inte heller kul ;) När jag var yngre köpte jag capri-byxor och hade som långbyxor. Tror det var enda gången jag någonsin hittat byxor som passat mig helt.
  • 28 december 2010 21:27
    Nennie
    Hehe nej jag vet. Men det är lättare att lägga upp byxor än att lägga ner ;). Men förstår att dte inte alltid är kul att göra det heller!

Logga in för att skriva en kommentar.