icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
9 december 2010 08:28
2

Mina mål!

Jag och min vän som ska börja träna ihop i januari skall sätta upp mål med våran träning. Något att sträva mot! Dock får mitt mål absolut inte vara att gå ner i vikt!

Men tex så vill jag kunna springa 5 km på under 25 minuter vilket jag aldrig gjort, inte ens då jag träna handboll på elit nivå.

Jag har alltid avskytt att springa och sen jag sökte hjälp i september 09 mot min ätstörning så har jag i stort sett inte satt min fot på dom där löpbanden på gymmet förutom vid återfall!
Jag är en tävlingsmännsika vilket både dratt ner mig i skiten och tagit mig upp. Jag vill kunna klara av allt. Jag vill aldrig misslyckas!

Det gäller bara för mig att rikta den egenskapen åt rätt håll. Åt ett hälsosamt håll!

Jag vill även utveckla både tekniken och styrkan på boxpassen! Alltid ge 100 % och skaka av utmattning när jag går därifrån!

För att kunna ge 100% så måste min kropp ha energi att orka!

Jag ska även sätta upp som mål att äta ordentligt med mat. Inget godis på veckorna efter jul och inga kakor osv. Sånt får höra helgerna till.
Detta är ju något som jag själv kan bli lite skeptisk till eftersom en del av att bli frisk är att kunna äta vad man vill när man vill i stort sett.

Men godis på veckodagarna är inget måste och om man håller sig mätt så har man inte samma sug och kroppen mår mycket bättre utan allt det där söta!

Jag ska försöka lägga upp ett vettigt matschema. Som anpassar sig efterr hår hårda träningspass jag kör. Jag ska ju faktiskt inte förbränna utan bygga upp kroppen!! Det är något jag kommer behöva påminna mig om varje dag ett tag framöver.

Ett svamligt inlägg detta som jag skriver samtdigt som jag äter en stor portion mannagrynsgröt med mjölk (mellanmjölk för det är den enda mjölken jag "får" dricka eller använda). Jag vet inte varför jag ens förklarar mig, tror inte att någon reagerar på att jag använder mig av mellanmjölk och inte minimjölk.

Men sanníngen är att jag skäms då jag inte väljer det magraste alternativet för jag tror att folk ser ner på mig. Det är fruktansvärt påfrestande men jag ska verkligen jobba med den biten också.

Innnan jag avslutar denna roman så kom jag på ett mål till. Jag ska lära mig att acceptera mig själv!!!! Jag kommer aldrig bli någon skönhet på utsidan och jag kommer få leva i denna kroppen resten av mitt liv så varför spendera tid på att hata den???? Jag vill bli trygg med mig själv för jag vet att jag har andra egenskaper.



Kommentarer

  • 9 december 2010 14:36
    linni
    Den enda som kanske ser ner på dig, är troligen du själv. Omvärlden tänker snarare så; shit vad bra - hon försöker bryta mönstren för att må bättre fysiskt, kan jag tänka! PEPP!
  • 9 december 2010 16:26
    Matilda8
    Jag skulle aldrig ens höja på ögonbrynen åt någon som drack mellanmjölk, speciellt inte någon som är normalviktig. Fortsätt kämpa mot spökena i huvudet och njut av mellanmjölken, det är ju faktiskt SÅ mycket godare än vattnig minimjölk :)

Logga in för att skriva en kommentar.