icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
18 december 2011 11:24
3

Nervös inför vägningen imorgon

Jag hoppas verkligen att vågen visar minus imorgon, iaf 1 kg! Jag hade iofs en riktig utekväll i fredags men igår åt jag faktiskt bara 2/3 pizza, lite popcorn och 30 g choklad. Om man jämför det med vad jag annars äter en bakisdag så är det ingenting :)! Hur som helst så är jag nervös för jag vill verkligen lyckas med att gå ner varje måndag!! För höga krav? Nej, det tycker jag inte, bara målmedveten. Hur reagerar du om vågen står på +?

Kommentarer

  • 18 december 2011 13:01
    Nennie
    Jag försökte en gång att inte väga mig vilket slutade med att jag i stort sett inte vågade äta alls. Jag vr helt säker på att vikten skulle skena iväg. Nu kan jag hå några dagar utan att väga mig vilket är stort men i snart 3 år har jag i stort sett vägt mig varje dag förutom under behandlingen då jag lämnade upp vågen till mina föräldrar och höll mig till de observerade vägningarna. Det lät ju helt okej den där beräkningen :), då kan jag andas ut. Jo jag vet att vikten varierar igår tex vägde jag 62,8 på morgonen men då var ju kroppen helt uttorkad pga fyllan :)! Men 1 kg tycke jag att jag borde löst på en vecka. Huvudsaken är iaf att jag den 31 dec inte väger mer än 64 kg :)!
  • 18 december 2011 13:01
    Nennie
    Jag försökte en gång att inte väga mig vilket slutade med att jag i stort sett inte vågade äta alls. Jag vr helt säker på att vikten skulle skena iväg. Nu kan jag hå några dagar utan att väga mig vilket är stort men i snart 3 år har jag i stort sett vägt mig varje dag förutom under behandlingen då jag lämnade upp vågen till mina föräldrar och höll mig till de observerade vägningarna. Det lät ju helt okej den där beräkningen :), då kan jag andas ut. Jo jag vet att vikten varierar igår tex vägde jag 62,8 på morgonen men då var ju kroppen helt uttorkad pga fyllan :)! Men 1 kg tycke jag att jag borde löst på en vecka. Huvudsaken är iaf att jag den 31 dec inte väger mer än 64 kg :)!
  • 18 december 2011 14:16
    Nennie
    Jag har inte haft anorexi, jag hade min mens kvar. Så jag hade ÄS uns. Hur mycket jag äter/dag vet jag inte. Under ett år har jag inte räknat utan bara försökt leva, äta och träna som jag haft lust. Gått upp 10 kg på ett år och att göra det utan hjälp har varit ganske jobbigt men ändå gått bra. Har väntat på att jag ska börja acceptera min kropp men det hände aldrig så därför har jag nu bestämt mig för att gå ner 5-6 kg :)! Jag orkar inte bara vänta på att acceptera en kropp jag inte trivs i!

Logga in för att skriva en kommentar.