icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
6 december 2011 21:55
5

Ny kamp

Nu har jag som jag sagt 1000 ggr tidigare gått upp nästan 10 kg. Jag har kämpat och försökt lära mig att tycka om denna kropp som jag nu har men jag kan verkligen inte det. Jag ska nu ge mig själv en ny chans att gå ner i vikt men denna gång så måste jag sluta vid 59-60 kg. Jag hoppas att detta ska hjälpa mig att på något sett bli nöjd med mig själv för jag orkar inte må såhär och ständigt vara missnöjd och äcklad. På måndag ska jag ta kort och väga in mig och jag hoppas på stöttning ifrån er här så att jag lyckas.

Kommentarer

  • 11 december 2011 19:14
    linni
    Får du ngt stöd när du når ditt nya mål?
  • 11 december 2011 19:22
    Nennie
    Om du tänker på professionellt stöd så går jag ej längre hos min terapeut. Skulle jag dock känna av att det går åt fel håll så har jag numret och de känner mig. Men det ska inte behövas.
  • 11 december 2011 19:37
    linni
    Antar att det var KBT-verktyg du fick till dig tidigare? PEPP!
  • 11 december 2011 19:39
    Nennie
    Nej precis, d jag vart i kontakt med har varit läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Ingen KBT.
  • 11 december 2011 20:08
    linni
    [KURSIV]okej, pepp!! Dock kan kbt vara ett klokt komplement när man ska göra stora beteendeförändringar på egen hand :D Du grejar detta, pepp![/KURSIV]

Logga in för att skriva en kommentar.