icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
27 april 2011 21:33
2

Vem ska jag skylla på?

Min sjukdom har jag levt med i över 10 år. Jag var känd på min skola som hon med den snygga kroppen, något som fick mig att bli livrädd för att gå upp i vikt. Men jag kan inte skylla min ÄS på dom som sa så. Mitt ex ville att jag skulle gå ner i vikt när jag redan var supersmal, men jag kan inte skylla min ÄS ens på honom. Min nuvarande pojkvän sa att Viktora Beckham hade snyggast kropp då jag frågade vem som var snyggast av 10 kändisar i en tidning. Det fick mig att vilja bli smalare men jag kan inte skylla min ÄS på honom. Allt bottnar i min dåliga självkänsla och min skeva kroppsbild. Det kan jag inte skylla på någon annan. Jag har fått höra att jag har en fantastisk kropp, jag har fått höra att jag inte duger.. det spelar ingen roll, vad andra än sa till mig så var det hela tiden MIN bild av mig själv som var boven. Nu har jag bestämt mig för att bli frisk från den där rösten som pratat med mig i över 10 år till och från. Ingen annan kan göra jobbet för mig utan jag måste själv kämpa mot mina problem. Jag kommer aldrig kunna banta igen, precis som en alkolist aldrig kommer kunna dricka alkohol. Jag har lärt mig så mycket genom åren av dietister, terapeuter och psykologer. Men vet ni vem jag lärt mig mest av? Jo mig själv. Mina egna misstag och mina egna slutsatser. Visst det finns saker i min omvärld som påverkar mig fortfarande, men det beror ju på att jag inte är frisk än. Jag blir fortfarande sugen på att gå ner 10 kg på 3 veckor när jag läser rubriken på aftonbladets löp och jag avundas fortfarande 13 åringars kroppar men jag låter det inte komma åt mig. Jag vet bättre än så. Jag kommer inte låta mig besegras. Jag vet så mycket bättre. Nu ska jag äta för att mat är gott och för att man behöver äta. Jag skiter i om det är minimjölk eller mellanmjölk jag har i mina flingor, det är mjölk. Jag tar inte bort äggulan från ägget för det är där den mesta näring finns. Det finns så mycket saker som jag hade kunnat rabbla upp här. Jag tränar för att bygga muskler. Inte för att förbränna fett. En powerwalk är ingen träning för mig, det är bara en promenad hand i hand med min fiende, ätstörningen! En timme på crosstrainern är bara en dum ursäkt till att få umgås en sista gång tillsammans. Jag vet allt det där nu! För varje dag som går så lär jag mig själv mer och mer! Idag tex så lärde jag mig att jag har en otroligt svag punkt och det är då man skyller över sin egna problem på någon annan för att man inte orkar ta i dom! Den enda som kan hjälp amig bort från mitt helvete är jag själv!!!!

Kommentarer

  • 27 april 2011 22:15
    Positiv
    Tänk vilka bra förutsägningar du har för att bygga muskler när du inte behöver bränna fett samtidigt! Och om jag förstått dig rätt så har du bestämt dig för att lyckats så vad kan då stoppa dig? En bra sida och hämta information om allt som berör styrketräning är AST Sport Science! Lycka till med din självhjälp!
  • 27 april 2011 22:21
    Nennie
    Tack för tipset. Har tagit hjälp av en PT som jag kör igång med om 2 veckor så jag hoppas att det ger mig avd jag behöver =)!

Logga in för att skriva en kommentar.