icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
5 oktober 2011 15:07
7

Viktuppgång vid rökstopp

Igår fick jag ångest och började gråta! Jag har bestämt mig för att sluta röka och det är ju allmänt känt att man hår upp i vikt utav det! Fick panik igår då jag lästa att man i snitt går upp 2-3kg! Jag vägrar! Jag tänker inte gå upp ett gram jag ska gå promenader och dra ner på maten och framför allt godiset! Svår kombination kan jag lova men det måste gå! Livrädd!!!!

Kommentarer

  • 5 oktober 2011 15:08
    AnnCatrine
    Lycka till. Jag håller på dig. Kramis
  • 5 oktober 2011 15:14
    dmectiger8
    En med cancer skulle äta nåt, medicin eller vad det var, vilket skulle ge 20-30 kg uppgång Hon vägrade gå upp så mkt och började röra på sig 30-45 min varje da och ändrade på maten och fixade det att inte gå upp med vad det nu var hon skulle ta Så du fixar det, höll koll ordentligt så det inte smyger in nåt men det är som du skrev motion och sänkning av mat
  • 5 oktober 2011 15:17
    LadyG
    När jag slutade röka gick jag ner i vikt, eftersom jag vägrade ge efter och äta för att döva röksuget. Man [KURSIV]måste [/KURSIV]inte gå upp i vikt, men många gör det eftersom de tröstäter. Nikotinet höjer förvisso ämnesomsättningen något, men om du börjar motionera kompenserar du för att nikotinet försvinner. Håll ut, det blir bättre! Tänk på hur fräsch du blir i munnen igen, ingen stank från kläderna eller håret och inga gula fingrar! På 2 veckor bryter du det kemiska beroendet. Efter det är det bara gammal vana som gör sig påmind ibland, och ovanor är ju till för att brytas - eller hur? Jag håller också på dig!!! Peppkram!!
  • 5 oktober 2011 15:22
    Greebo
    Du kommer inte att gå upp Nennie, du har så stor koll på vad du äter så det kommer inte att hända! Klart du ska sluta röka! :D
  • 5 oktober 2011 15:26
    jaropi
    Ja jag gick inte upp , jag gav mig den på tt inte gå upp, jag trimmade mer o tänkte på vad jag åt Kör hårt bruden
  • 5 oktober 2011 15:32
    Nennie
    Visst är det så att jag inte behöver gå upp, sist gick jag ner 16 kg pga min rädsla för viktuppgången. Men om jag skulle fortsätta äta som jag gjort nu så kommer jag gå upp. Det innebär att ja nu måste fokusera på att gå ner i vikt och det är jag livrädd för det me. Jag hatar ätt behöva tänka på vad jag äter och att tacka nej till kakan på rasten osv! Jag vet ju att jag kan undvika att gå upp men hur jag ska lyckas göra det utan att istället gå ner 10 kg är nog kruxet! Behöver ju ge mig fan på att inte gå upp och då är jag rädd att jag blir för besatt! Tips är välkomna :)
  • 5 oktober 2011 17:33
    Tabirimiri
    du kommer allt klara det, har syster som slutade röka och hon har inte gått upp i vikt . håller tummarna för dig att du kommer att klara det.

Logga in för att skriva en kommentar.