Provrumsångest
Jag har inte köpt kläder på evigheter. Så fort tanken har dykt upp i huvudet att jag skulle vilja ha något nytt, att kanske är det dags för en runda på stan, så har jag nästan hånflinat åt mig själv när jag kommit på att jag ju inte kan handla några kläder NU. Inte nu när jag är så tjock. Inget sitter ju ändå snyggt, och att stå och stånka framför provrumsspegeln och beskåda alla valkar, samtidigt som man råkar spräcka en söm här och där när plagget fastnar nånstans (har faktiskt hänt!), nätack det besparar jag mig gärna. Jag köper nya kläder när jag har gått ner tio-femton kilo, det blir mycket roligare! Således har det inte blivit nån runda på stan. På väldigt väldigt länge.
Och känslan när man bläddrar i en postorderkatalog av typen Ellos. Så mycket snygga kläder det finns. Jag blir ofta sugen på att beställa, men bara i en nano-sekund, innan jag kommer på hur det där plagget skulle se ut på mig, i verkligheten. För jag är inte en storlek 36 som modellen, jag är en storlek 44, ibland räcker inte ens det. Men jag är bara tjock just nu. Lite tillfälligt sådär. Hela tiden den där känslan av att jag inte är mig själv. Snart är jag mitt vanliga, smala jag igen.
Idag har jag varit i Sthlm, och i säkert tre timmar sprungit omkring i en stor galleria för att i panik försöka få tag på nåt snyggt att ha på mig till jätte-mega-festen vi är bjudna till på lördag. Anledningen till att jag inte köpt något tidigare är såklart att jag in i det längsta trott att jag skulle gå ner i vikt till den här satans festen. Hur nu det skulle gått till, med en kost på tusentals kalorier om dagen, proppfull med kolhydrater. Nu är det alltså tre dagar kvar, och jag är inte smal. Surprise! Men nåt snyggt måste jag ju ändå hitta att ha på mig, som jag ser någorlunda ok ut i. Nåt tält kanske, med lite spets? En segelduk i käcka färger att vira runt mig? Jag kan klä mig i en överkörd bäver bara det får mig att se smal ut.
Jag överdriver inte när jag säger att jag provat MINST 30 olika outfits. Klänningar, kjolar, byxor, sjalar och blusar. Det var tre hysteriska timmar innan jag tillslut tog mig samman och insåg att det faktiskt är mig det är fel på just nu. Allt jag provat skulle sitta skitsnyggt på en normalviktig kvinna.Men inte på mig. Punkt slut.
Eftersom jag inte provat kläder på så länge så fick jag dessutom en smärre chock där i provrummen. Man ser liksom aldrig sig själv bakifrån. Det gör man i ett provrum. Med besked. Plötsligt var det bara min bakkropp i hela spegeln, inget annat fick plats. Jag har blivit så satans stor. Ryggen bred som en ladugårdsdörr, med valkar där jag inte ens trodde det var rimligt att ha valkar. Och vem fan har celluliter i nacken? Så bedrövligt. Jag fick en klump i magen och undrade vart jag hade tagit vägen. Det där är ju inte jag. Sådär ser jag ju inte ut. Var är JAG, och vem har bäddat in min kropp i allt det här fluffiga fläsket? Jäkligt skum känsla. Men så har jag också nått en all-time-högsta-vikt. Har aldrig varit såhär stor tidigare. Jo, i söndags. Sen dess har jag gått ner 9 hekto.
Jag vet att jag låter extremt självkritisk, men jag har som jag skrivit tidigare i min blogg alltid varit den smala. En storlek 38. En lång, smal tjej. Och det är fortfarande min självbild, trots att jag numera är en lång stor, bred och fluffig amazon. Och den personen gillar jag inte. Är inte lycklig tillsammans med henne, och vill inte ha med henne att göra.
Behöver jag tillägga att jag åkte hem tomhänt?
PS Jag får nästan be om ursäkt för mina många och långa blogginlägg snart, men för mig fungerar det här som en dagbok. Det gör så stor skillnad att sätta saker på pränt. Om någon orkar läsa är det en bonus :-)
Gillar
Kommentarer
-
Känner så igen mig i din upplevelse. Har brustit ut i tårar flertalet gånger när jag fått en hård dos svidande sanning i provhyttens oförlåtande upplysta spegelrum. Det är så hjärtslitande när man inser att man har en lång väg att gå innan man är där man vill vara. Det gör ont. Men samtidigt så vill man veta...så att man kan börja resan. Massa pepp till dig!
-
You can do it! 💪🏼💐. Pepp! Du får göra som jag: Ge f-n i provrummen ett tag.
-
Fy för provrum 👎😡 inga kul erfarenheter där ......
skit i dom ett tag,säger jag oxå. Man blir bara ledsen. Pepp och hoppas du hittar nåt du trivs i....då blir du ännu finare på festen. 🌹👍
-
Ohh! Jag känner igen det jag har minst 20 års erfarenhet! Det är inte roligt men nu har du ändå bestämt dig! Du är med här på MD och du har redan minskat nästan 1 kg. Fortsätt så och skriv ....skriv ....av dig det hjälper vi läser o peppar.
Festen blir säkert rolig ändå då du väl hittar ett plagg som är bekvämt. Allt det snygga köper du sen! Se fram emot att träffa dina vänner istället!!!!
-
Pepp!
-
Distans...!!! Om 1 månad, vart är du då? Om 1 år, vart är du då? Vad spelar en där festen för roll i det stora hela? Du kommer vara mindre än vad du är idag iallafall. Det är ju faktiskt resten av ditt liv vi pratar om, och en ny outfit till ett par timmars partey. Äh... en fis i rymden ;)
-
Jamen ni har ju så rätt allihopa. Nästa stora fest jag går på kommer jag ju att kunna välja och vraka bland tjusiga kläder, eftersom jag nu startat den här resan och kommer att gå i mål. Tjohooooo! Dessutom går jag säkert ner lite till tills lördag, och då kommer jag kanske KÄNNA mig smal, och bete mig därefter. Dvs inte gömma mig i nåt hörn. Håller tummarna för att det blir så. Tack för pepp!
-
Detta fixar du 🌹👍
Logga in för att skriva en kommentar.