Vem är jag
Vem tusan är jag? Jag tror att jag har en identitetskris.. eller kan man kallad et 30 års kris kanske.. fast jag har inget emot att bli 30.. däremot lider jag av senaste årens sviter.. det är så mycket som jag fått släppa, yrkesdröm- vilket för mig var min räddare, det gjorde att jag kämpade mig igenom min barndom och tonår.. faktiskt. (maskrosbarn)
Nu sitter jag och funderar på OM jag ska gå på dansen ikväll.. skulle börja med ett gäng kvinnor som dansat tillsammans ett tag. Men jag känner inte "wohoo daaans", en del av mig vill dansa för att det är kul, det är otroligt kul att få scenkläder på sig, sminka sig och få visa vår dans för de som vill titta. Men, jag vet samtidigt inte om jag VILL dansa framför andra när jag inte är bekväm i min egen kropp.. visst, jag kan bara dansträna.. och uppträda när jag känner mig redo.. men helt plötsligt ser jag ingen mening med dansen, det är inte kul.. Dessutom vet jag inte om jag behöver fler "måsten".. jag kan liksom inte komma och gå som jag vill varje torsdag, då blir det aldrig bra.. stannar jag hemma för att jag inte vill eller min kropp säger nej så får jag dåligt samvete..
Jag är en högkänslig människa- läser faktiskt en bok om det, "Den högkänsliga människan" av Elaine N.Aron. Många intressanta studier finns kring detta och det är faktiskt så att 25% av oss är högkänsliga. Det kan vara allt från att störa sig på påtvingat ljud från grannar till att ha svårt på vissa arbetsplatser. Man dräneras lätt på energi och fungerar som i regel bäst på förmiddagen innan alla intryck nått en. En högkänslig människa märker subtila signaler i sin omgivning som andra inte tänker på, därför märker de ofta av andras sinnestämning tydligare än de flesta. Om de tycker om en eller inte osv. Dåligt samvete är också ett kännetecken liksom att man måste ha utrymmet för sena beslut.
Jag har kommit till insikt med mycket och förstår en hel del mer om mig själv. I hela mitt liv har jag fått höra " vad du är känslig" i ett negativt ordalag.. faktum är att den känsligheten är inget man växer ifrån. Det är en fysisk mekanism i hjärnan som gör att överkänsliga arbetar med båda hjärnhalvor för fulla muggar. Säg en liten sak till en högkänslig person och denne kommer troligtvis analsysera detta i bitar under en ganska lång tid. Jag har jämt fått höra att det är fel på mig eftersom jag är så ÖVERkänslig.. lärare har sagt det, föräldrar, vänner osv osv.. Sluta va så känslig!
Man kan medicinera om man rent av lider av det. Vilekt jag inte gör, nu förstår jag varför vissa saker är jobbigt för mig och kan arbeta med det eller acceptera att det är så och finna annat i livet som gynnar mig. Kreativitet är ett utmärkande drag och många av de berömda kostnärer och musiker genom tiderna antas ha varit högkänsliga..
Nu ska jag gå och filosofera på livets mening i ordets djupaste betydelse- det om något är en högkänslig mycket bra på ^^
Kommentarer
-
Åh, vad jag känner igen mig! Fick också alltid höra att jag "skulle sluta vara så överkänslig" när jag var yngre och har alltid märkt att jag blivit mer påverkad av omgivningen än andra. Läste en artikel om HSP och plötsligt föll allt på plats. :)
-
Skönt att veta att man inte är ensam- från och med nu ska jag se det som en gåva, inte som något fel på mig. Vi kan ha väldig nytta av högkänsligheten, men den kan ju också stjälpa. Rekommenderar dig att läsa boken jag refererar till! :) Den är fantastisk bra!
Jag tycker det är skönt att veta att det faktiskt är en fysisk mekanism i hjärnan. Inte något hittepå..
-
Jag är oxå en av dom som fått/får höra att jag är för känslig. Bl a min mamma säger det fortfarande så att jag ska känna mig dålig. Maskrosbarn här med. 🙋
-
Snuttan7- Tråkigt att höra att du fortfarande får höra det :/ Det är aldrig kul att få höra sådant om sin person. Man är ju som man är, oavsett om man är högkänslig eller ej..
-
Jag brukar tänka att dom vet inte bättre. Men d är inte kul.
Logga in för att skriva en kommentar.