icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Xaras blogg

726810
Har antagligen ett tiotal kilo att gå ner, men helst mäter jag höftmåttet istället för kilovikten (nojjar för mycket över vågens siffror). Jag vill hur som helst minska ytterligare ungefär 10 cm i omfång. Äter så strikt LCHF jag kan, med undantag för mjölkskvättar i téet, goda gräddsåser och crème fraiche när andan faller på... (det finns så MÅNGA fällor!!) Familjeliv, knattar, katter och jobbet tar upp resten av min tid och påverkar förstås mitt omfångsminskningsarbete.
27 december 2010 19:25
7

Märkliga kommentarer?! Eller är jag överkänslig?

Det senaste halvåret har jag minskat 20+ cm i omfång över höften (har inte mätt kilon förrän nu på sistone). Detta märks ju äntligen även för släkt & vänner som jag bara träffar sällan. Men somliga, de närmaste, har varit med hela resan och jag har absolut fått en massa positiva, glada kommentarer under tiden. Men nu när vi firade jul tillsammans, utspelade sig dock följande dialog mellan mina närmaste vid matbordet (över mitt huvud dessutom): Maken: "Ja, jag trodde ALDRIG att hon skulle klara det!" Mamma: "Nej INTE jag heller, ALDRIG I LIVET!" Svärmor: "Nä, det hade man ALDRIG kunnat tro?!" Pappa: "Men det var på tiden." Hur kul kändes det att lyssna till detta??!

Kommentarer

  • 27 december 2010 19:34
    Helt klart märkliga och helt onödiga kommentarer. Strunta i dem och känn dig stolt över det fina du gjort, du är duktig.
  • 27 december 2010 19:36
    lflickan
    Det låter inte kul att höra sånt ju. De borde ju stötta dig till 100 %. Som krisp säger, var stolt över det du har gjort, du är duktig!
  • 27 december 2010 20:12
    Kicka
    Lyssna inte på sånna kommentarer, var stolt över det du gjort! Massa pepp till dig!
  • 27 december 2010 20:47
    Släkten e värst :/ Dom är säkert jättestolta och därför inte tänker sig för att det är dåligt att prata om någon över dennes huvud dessutom Stort GRATTIS till dig och det du åstakommit
  • 27 december 2010 22:01
    Sträck på dig och var stolt, för du har gjort ett kanonjobb! Grattis :-) Jag tror det var meningen att låta som "kanon, hon klararde det trots att det är så svårt och så många andra misslyckas" (eller något sånt) men jag håller med om att det inte är så kul att bli snackad om i tredje person så där. Släkten är imponerad är jag övertygad om, men lite tanklös/taktlös. Du får ha tålamod med dem, släkten är värst ibland :-) Du kanske kan prata med maken och tala om för honom hur du upplevde det?
  • 27 december 2010 22:04
    Tack snälla, alla!! Ja jag är iaf nöjd med mig själv ;-), så jag ska välja att lyssna storsint på sådant där :-).
  • 27 december 2010 22:09
    Jag kan bara instämma i det som alla andra redan skrivit!! Dom menade inget illa men det blir fel då dom pratar ver ditt huvud på det sättet!!! Förlåt dom bara =). Alla gör misstag och så tar du åt dig av det positiva som dom trots allt sa.. för dom var ju imponerade av dig =D!!

Logga in för att skriva en kommentar.