Jag är stark.

Det jobbiga med LCHF är att om man fuskar och äter kolhydrater så går allt åt helvete. Och jag pallar inte det. Jag trivs helt enkelt inte med LCHF. Det är en bra livstil, men inte för mig. Jag vet att jag inte vill leva med det som en livstil, vilket gör att jag inte klarar av att ge mig in på det helhjärtat. Så jag gör inte det. Istället kör jag igång med VLCD igen, eftersom jag har ett helt lager med pulverpåsar kan jag ju lika gärna använda dom. Det fungerade faktiskt riktigt bra förra gången, sen var det ju nollningen i skolan och min "frivecka" som förstörde allting och jag gick upp allt jag gått ner. Men den här gången tänker jag minsann inte ha någon himla frivecka, utan fortsätter med att räkna kalorier efter att jag nöjt mig med pulver. Idag åt jag micromuffins och lite glass. Jag var sugen. Så jag åt. Efteråt kom ångesten och när jag kom på mig själv med att vara på väg till toaletten för att stoppa fingrarna i halsen stannade jag. Funderade en stund på vad jag höll på med. Vände helt om och bytte om till träningskläder istället. Och körde både ett Jillian Micheals-pass, ett zumba-pass och ett annat dans-pass som jag har på min dator. Jag känner mig så himla stark! Jag kan visserligen knappt lyfta armarna nu, men jag vann över mig själv och gjorde det som jag visste var det rätta. Och det känns så förbannat skönt. Snart ska jag hem till mamma och pappa över helgen. Tar med mig skolböcker, träningskläder och pulverpåsar. Det ska bli en nyttig helg med plugg, långa skogpromenader och bra känslor. Det har jag bestämt.

salomes blogg

Jag är stark.

Kommentarer