Trivsbiten
När jag var liten lär det ha varit en kamp vid matbordet varje dag. Jag var ett känsligt barn och ville helst äta mat med milda smaker och när jag inte tyckte om det som serverades knep jag med munnen. Jag minns inte själv mycket av det mer än att mamma hitta på olika knep för att få mig att äta.
När jag växte upp fick jag lära mig att maten på tallriken skulle ätas upp! Det gällde oavsett om man var mätt eller mer hungrig... Man skulle tänka på "barnen i Afrika" och jag minns att jag aldrig förstod hur det skulle kunna hjälpa ett svältande barn i en annan del av världen att jag år mer än jag ville ha...
Farmor kallade alltid de sista tuggorna för trivsbiten och den skulle man se till att äta upp för att det skulle bli fint väder och jag vet inte allt.
Jag har alltså fått lära mig att aldrig lämna kvar eller kasta någon mat, och det tankesättet sitter djupt.
Idag var min utmaning att försöka lämna kvar några bitar på tallriken. Men jag hade gjort svamprisotto och det var såååå gott och jag var mer hungrig. Men jag stannade i alla fall upp och väntade en stund och tänkte efter noga innan jag tillslut bestämde mig för att äta upp det sista på tallriken.
Men man har väl inte misslyckats förrän man slutar försöka? Så jag kommer att göra om experimentet en annan dag!
Gillar
Kommentarer
-
Så sant!
Vi procar oss nog fram varje dag
Logga in för att skriva en kommentar.