Självkänsla.

Jag kan verkligen fundera över självkänslan i kombination med vikten. Hur man, när man varit och tränat, mår mycket bättre över sig själv vissa dagar, sämre över sig själv andra dagar. Ibland går man därifrån nöjd, man tror nästan att man gått ner 5 kilo, man känner sig lätt, fast man självklart inte gått ner någonting alls på 1,5 h, utan endast satt igång processen för viktnedgången. Andra dagar ser man bara felen, speciellt när man hamnar vid de speglarna som är vid de fria vikterna. Dem breddar nämligen. Antagligen anpassade för män för att styrka deras självförtroende med muskeluppbyggnaden. Dom vill vidga, själv vill man minska. Jag försöker göra allt rätt. Jag gymmar 3 dagar i veckan, jag går minst tre långpromenader på 1-2 h i veckan, och jag försöker alltid gå istället för att åka kommunalt om jag har tid för det. Jag försöker äta mycket grönt, spenat, broccoli, you name it. Jag försöker att äta när jag är hungrig, låta bli att äta när jag bara är sugen, skippa socker och byta ut lördaggodiset till körsbärstomater. Jag lyckas ligga under intaget av kolhydrater fast jag äter tills jag blir mätt, och stoppar i mig ngot direkt jag känner hunger. Ändock har vågen stått still i tre månader. Visst känner jag skillnad, så som i att jag är starkare, orkar mer och kan spänna låren så att dem blir stenhårda. Men volymen är den samma, även om den är hårdare i vissa områden. Ska boka tid för en personlig tränare nu i veckan, bara för en genomgång. Man har tydligen två gratis genomgångar per år på friskis. Så får vi se vad han har att säga.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.