Jag fick en tokig idé, finns det någon som vill vara med? Min motivation behöver en knuff så jag står ut med att äta lite mindre. Så jag tänkte: Jag ska ge bort de kalorier som jag får över. Varje dag som jag äter mindre kalorier än jag förbränner så får jag kalorier som jag kan ge bort till någon som inte har tillräckligt. En lunch till ett barn, t ex. Om jag då äter upp alla kalorierna.. fy sjutton, då fick barnet ingen lunch den dagen. Jag gissar att det kan göra susen för viljan. Såhär tänkte jag: Ett kg fett motsvarar 7000 kalorier (ungefär). För att det ska bli lätt att räkna, låt oss säga att en måltid är 350 kcal, 20 måltider på ett kg. Jag vill gå ned 5 kg, det motsvarar 100 måltider att ge bort. Det behöver ju inte vara oxfilé så maten kanske kostar en tia ungefär. Så om jag får ett kaloriunderskott på 350 kcal har jag sparat en tia som jag kan ge bort. 100 måltider, det är mat varje dag i tre månader för en riktig levande person, om jag går genom något seriöst insamlingsprojekt. Varje gång jag äter lite mindre får någon annan äta lite mer. Vill du hänga med? Du bestämmer själv vad varje måltid ska vara värd, vem du vill ge den till och vilken organisation du vill ge gåvan till.
Veteran
1046 inlägg
Här håller det på att gå åt skogen. Trots att jag giller ideen stort att ge bort mina kalorier. Igår gav jag bort de 15kg jag gick ner hittills. Men det verkar inte fungera att motivera mig för att jag ska gå ner merkoncrntrerad ner jag versöker fokussera på nästa gåva jag verkligen vill ge. Har ätit kring 1000kcal mer än behovet sedan fredag och gott upp 1.7kg på det (igen vattenbalansen alltså). Att omsätter detta i uppgång i kalorier jag inte får ge bort väcker motstånd och nästan trots: visst har jag råd att ge en gåva ändå! Kan konstarera att även den bästa formen av extern motivation inte fungera för mig! Bara att ta tjuren i hornen och se vad som verkligen är på gång: jag närmar mig en för mig magisk viktgräns, och en del av mig motverkar viljan av att spräcker den, utan att jag förstår varför.... För tillfället hoppar jag av tråden...tack för tankerna jag fått med mig och för all stöd till bättre behövsnde den här trådrn kommer att generera! Massor av pepp till er!
Pepp till dig också Alerta!! För mig har det funkat att kämpa för kaloriunderskott varje dag, istället för vad vågen visar eftersom det kan variera så mycket beroende på hormoner mm. Det har gett mig motivationen tillbaka. Hoppas att du hittar det som tänder din motivation! Lycka till!!
Jag känner mig så långt borta från geten som möjligt. Har gått upp istället för ner. Men tanken på geten/getterna har jag kvar och jag är kvar i tråden. Jag hoppas så att kunna åtminstone köpa en get till min födelsedag i slutet av maj. Som det är nu så har jag 1,9 kg kvar, ja jag har gått upp nästan 1 kg sedan denna utmaning börjat, men man kan vända på det som går fel.
Jag tror det gäller att hitta det som ger motivation. Getterna ska inte ge dåligt samvete utan ska kännas som en sporre. Kanske du ska släppa kopplingen till viktnedgång anna54? Vikten kan ju hoppa lite trots att man gör allting rätt, och då är det lätt att tappa lusten. Fokusera på beteenden istället för vad vågen visar så belönar du dig själv när du gör rätt - inte med mat, utan med att ge bort något till någon som blir glad. Vad du ska belöna... beror på vilket beteende du behöver förändra för att få det resultat du vill ha nämligen gå ned i vikt. Om det handlar om att öka motion eller minska portion eller undvika att äta vissa saker...
Det är kvällarna som ångesten är som värst och det är då jag hetsäter. Men jag vill inte släppa detta med getterna. Tycker att det var en jättebra idé. Att ge bort get/getter, men någon extra motivation till viktminskning har det inte blivit för mig. Jag äter för att döva min ångest och det kan ingen Ätstörningsenhet eller tankar på getter förändra. Men jag ska klara detta. Jag får lite coaching i morgon hoppas jag.
Jag har köpt en get, som jag gav till min yngste son som fyllde 40 år i går, tänk vad åren rinner iväg. Men jag har inte fått det där kortet från ActionAid ännu och det känns lite trist, för det skulle ju förmedla gåvan, men det kommer väl. Viktern står och stampar, inget konstigt egentligen för jag har ingen bra matplanering....
Det här med motivation är ju spännande rent allmänt. Vad det är som gör att man periodvis kan försätta berg och andra dagar knappt ens orkar ta sig till affären för att det regnar. Vad kommer vilja ifrån? Jag trodde inte jag skulle klara gårdagen, det hände lite konstiga saker så jag dök ned i tacoships när jag kom hem. Men det konstiga var att jag nöjde mig med den skål jag mätt upp och sen stoppade jag in allt i matdagboken. Jag gick ut på min kvällspromenad och den blev längre än jag tänkt. Ändå hade kalorierna inte räckt om jag hade tagit min kvällsyoghurt som jag brukar. Men för att inte spräcka dagen avstod jag ifrån den och kunde rädda dagens tia. Det hade aldrig hänt för en månad sedan. Då var mitt behov av en tallrik yoghurt just nu viktigare än mitt långsiktiga mål att gå ned i vikt. Men när varje dag blir viktig för någon annans skull har jag fått motivationen att kämpa varje dag. Detta säger jag inte för att verka duktig eller ge någon dåligt samvete, jag är helt enkelt fascinerad över fenomenet som sådant. Det som tidigare gav de här dubbla känslorna som Alerta beskriver av att å ena sidan vilja och å andra sidan sabotera för sig själv, går nu utan ansträngning. När det är någon annan jag inte vill sabotera för. Och jag är övertygad om att det är just kopplingen mellan målet och mitt beteende som gav den här drivkraften. Att kämpa för ett halvkilo hit eller dit i vikt har inte gett det här resultatet tidigare (har försökt). Nu blir viktnedgången en konsekvens av rätt beteende men det är mitt beteende jag fokuserar på. Alltså, hur mycket jag äter varje dag. Om jag gör rätt IDAG så uppstår konsekvensen IDAG. Egentligen är det ungefär som att träna mina hundar. Belöna rätt beteende i rätt tid. Den här utmaningen handlar inte om kronor att ge bort utan om att hitta sin drivkraft. Vem eller vad är du beredd att kämpa för?
Jag är främst beredd att kämpa för min hälsa och mitt utseende, det ska jag inte sticka under stol med. Men jag känner att jag också vill ge bort något. Som detta med get/getter tycker jag är en underbar idé. Men idén har inte unandhållit mig från mitt tidigare och nuvarande beteende av hetsätning. Vet inte vad som skulle göra det. Igår på hemväg från Gävle var jag inne på affären, och då såg jag att det var extra-pris på fiberrost, 2 st à 1 kg för 30 kr. Jag slog till och till det ett stort paket bregott så då är det inte så konstigt att jag föll i kampen mot vikten igår kväll. Känns jättetrist. Vägde 78,3 kg i morse, 77,1 när jag började kämpa för geten. Så denna utmaning har inte hjälpt mot mitt dåliga matbeteende, mina hetsätningsimpulser är för starka. Men jag fick inspiration igår i Gävle. Och idag skiner solen här, så jag ska åka till stan och handla en ny stegräknare, alt nya batterier till min gamla. Jag känner mig jätteledsen över mitt beteende.
Har gått ner ett kg. Tnkte skicka då jag gått ner 5 kg.
Grattis Sessa, vad kul!