Utmärkt medlem
880 inlägg
Så var det dags att igen starta en ny tråd med nytt mål, efter "nytt mål 80 kg", och "nytt mål 75 kg". Kosan styrs nu mot 70 kg och alla som vill är välkomna att följa med. NU KÖR VI!
Tack tack :) idag tog jag för första gången helkroppsbilder på mig själv i underkläder. Det får bli startskottet för projekt "gå ner i fettprocent". Synd att jag inte kunde få mig själv till att göra det tidigare, helst vid 101 kg, för att ha mera bilder att jämföra med, men nu finns det i alla fall för de sista kilona och tilltightningen. Bättre än inget dock! Och det säger sitt att jag äntligen kunde få mig till att göra det :) Idag berättade vågen att jag har exakt ett kilo kvar till normal-BMI. Så nära, så nära..
Stort stort grattis till dig nathalia! Starkt jobbat!
Tycker jag har bra koll, har läst på ordentligt och äter bättre än jag gjort i hela mitt liv. Lite deppigt när man är glad och gör ett bra jobb att höra en massa negativa kommentarer. Vissa dagar tycker jag ju att jag är "klar" och att folk kanske har rätt i att jag skulle sluta räkna, men när jag inte räknar kalorier äter jag för lite, så om jag slutar räkna skulle jag inte stanna i vikt utan snarare rasa... Igår (räknade inte förens sent) fick jag äta 600 kalorier klockan 21 för att komma upp i mitt minimum 1200.. Så kan man ju inte ha det... Nu till lite gladare nyheter: 22,9 i bmi har jag nu!! wiiee (70,2kg) :) Bra jobbat Aleakim9 ! :)
Dreamii: Du har inte funderat över att ta hjälp av en dietist om du har så svårt att hinna äta tillräckligt under dagen? Det är ändå då du behöver få i dej den allra största delen av dagens näring.. jag kan tycka det låter oroväckande lite. Och om du börjar känna dig "klar" så småningom så borde du ju lyckas få in ytterligare 600 kalorier i din matdag vilket kan bli övermäktigt? Jag tycker det är knappt att jag orkar leva och träna som jag vill på 1300 kcal per dag. Höjde därför nyligen till 1500 och ska se hur det börjar gå.. Längtar till dagen då jag ska försöka bli viktstabil och se hur det inverkar på energin.
Just nu har jag inte råd med en dietist, men jag borde säkert prata med en. Mitt största problem är att jag inte gillar mat, det är anledningen både varför jag var så smal (åt nästan inget) och också varför jag blev överviktig (chip, bröd, kakor). Nu försöker jag verkligen äta riktig mat och vissa dagar går det riktigt bra och andra inte alls bra. Framstegen vinner dock över bakåtstegen just nu, så jag kämpar vidare.
Dreamii,jag tror inte att det behöver bli så dyrt om du går till din vårdcentral. Det hade kanske räckt med en gång för att lägga upp ett kostschena så att du får i dig alla viktiga näringsämnen. Jag håller med nathalia jag tycker det kan vara riktigt svårt att hålla mig till 1200-1300 kcal/dag. Ang diskussionen om bl.a. hur andra ser på en. Jag kan bli lite irriterad ibland. Förr låg jag ett bra tag på 60 kg,ingen sa något om det. Nu har jag gått från 86 till ca 73 kg och när folk hör att jag ska gå ner ytterligare ca 15 kg så får man massa kommentarer om det, " 15 kg?? Det kommer ju bara vara skinn och ben kvar av dig". Jag förstår att det säkert beror på att dem jämför mig med när jag vägde nästan 90 kg men det känns ändå lite tråkigt att höra. Jag är absolut inte benig vid 60 kg. Får försöka låta det rinna av mig och inte säga hur mycket till jag ska ner.
Grattis Nathalia! har fullt förståelse för att man inte tänkte ta extra bilder, när man vägde som mest....det är ju ett sätt att vara snäll mot sig och göra något åt saken istället! Peppning för spurten till normalvikt! dreamii: hoppas att du kan med tiden utveckla både nyfikenheten på maten och hitta fler saker du verkligen gillar! det är ju mycket roligare om maten är inte bara nödvändig och nyttig, men även njutning, .... och om det på så sätt känns mer "frivillig" att äter tillräckliga mängder av det kroppen behöver för att må bra på sikt... Hur gör du på de dagar det går bra?
Aneleh89: det låter klug at försköker låter det rinna av! speciellt när du vet att detta faktiskt är en vikt du har haft och kände dig nöjd med...
Det där med att sabotera för sig själv. Först skriver jag att jag bara ett kg kvar till normalvikt. I nästa andetag bokade jag lunchdate på en pizzarestaurang och vräker i mig en hel hamburgartallrik. Denna karaktär alltså.. däremellan vill jag inte ens ha sådan mat men direkt då målsnöret kommer "för nära".... Lite småirriterad på mej själv nu faktiskt.. Så länge alla siffror, måttband, våg, BMi osv talar för normala siffror så vet man nog bäst själv vilken storlek man vill vara och ska låta alla andra kommentarer rinna av.. Sedan, då man inte längre tror på siffror och statistik heller är det kanske dags att söka hjälp men i den sitsen hoppas jag verkligen inte att någon av oss någonsin hamnar!
Här har det varit tyst! Dags att vakna nu inför ny vecka :) Mitt veckoslut i känslor Fredag: Neutral. Perfekt på morgonen, svullade på lunchen och mådde ok på kvällen. Lördag: Omg vem är kvinnan i spegeln? I snygga kläder som ser sådär liten och fin ut? Söndag: Jisses, tjena barbapapa. Har ni mer socker? Godis? Kakor? Ut och gå? Skoijar ni, jag orkar väl inte stiga upp heller. Bör tilläggas att jag inte var bakfull igår. Bara förbannat lat, men det var skönt det med :D Idag visar vågen det jag förtjänar men det känns ok. Allt under 75 känns oroväckande ok. Dags att sluta nöja sig och kämpa bort de sista kilona!