Nytt mål 70 kg!

Sådär, även jag tillbaks på jobb vilket med automatik innebär även att vara tillbaka på Matdagboken. Jag förstår precis hur du menar Nathalie. Har varit sjukt slarvig med maten sedan jag kom under 75 (tack och lov håller det ändå i sig, trots fyradagarshelg med två kalas och picknick och grejer). Bara för att jag blev så glad att komma under 75 behöver jag väl inte bara släppa allt? Eller allt släpper jag inte, träningen håller jag ju i hyfsat och maten halva dagarna typ. Tror att det är tack vare att jag gått över mer och mer till jogging som träningsform som jag fortsätter gå ner just nu, kroppen har nog blivit lite chockad... ;-)

Jag har spenderat en långhelg hos mina föräldrar & släkt. Vi bor långt ifrån varandra, så det blir inte så ofta vi träffas, därför blir det också en hel del godsaker när vi väl ses, lite finare (=fetare) mat, efterrätter, vin, mycket fika med hembakt... Trots allt så hade jag till min häpnad inte gått upp alls efter helgen, utan istället fortsatt nedgången! Närmar mig slutmålet 70 kg tidigare än vad jag nånsin trott, och nu börjar små tankar ploppa upp om att kanske, kanske försöka gå ner två kg till... Samtidigt börjar nu allt fler frestelser dyka upp i vår/sommarvärmen - jag älskar glass, och jag älskar att sitta ute på kvällen med ett glas vitt vin... Så nu gäller det att stålsätta sig!! Träningen till Blodomloppet går sådär. Har ökat träningen gradvis enligt ett schema, men jag är verkligen mer en promenadmänniska än en springmänniska. Nåja, nu är jag ju anmäld så jag får stå mitt kast... Kämpa på allihopa! Pepp, pepp!

Då var det ny vecka ja. En vecka full av utmaningar för min del. Resa till Danmark imorgon,kalas på torsdag och weekend till Paris fredag-söndag. Ska unna mig lite men ändå försöka hålla det inom rimliga gränser. Idag har jag bestämt mig för att anmäla mig till iForm-loppet den 22:e september. Jag är absolut så långt ifrån en löpare man kan komma. Men jag har ändå ett hopp om att det kanske kan vara något för mig. Dessutom har jag varit värdelös med träningen sista månaderna och jag tror att jag behöver en rejäl motivation. Vet inte än om jag ska ta 5 eller 10 km. 10 är kanske lite överambitiöst? Samtidigt har jag ändå nästan 5 månader på mig att träna upp mig så det borde inte vara en omöjlighet. Vi får se helt enkelt :)

Jag är så otroooligt glad nu. Har klarat ett av mina största träningsmål. För mig känns det helt enormt! Tidsbrist och jag har skrivit om det redan en gång så läs mer här http://nathaliasliv.blogspot.fi/2013/05/personligt-rekord-lycka.html om så att ni är intresserade :) Nu ska jag få fara och ut och äta och det är jag banne mig värd! WihooO!

jag är ensam hemma med barnen tills imorrn kväll.... typiskt att det infinner sig samtidigt som jag typ har PMS!, tror att det är det jag har iallafall... känner mig otroligt deprimerad idag och min självkänsla är =0- Tyvärr har jag köpt hem läsk. en påse M&M, ferrero rocher 16pack, 10 chokladcookies double chocolate, ett paket chokladkex..................... herregud.......... vad jag är sämst! det värsta är att jagkommer ha ätit upp allt det där tills imorrn kväll för då kommer min man hem...................................

bmi20. Är det värt det? Lägg undan något på svåråtkomlig plats. Håll kvar bara en av frestelserna.. kanske kan du "i misstag" klara av att inte äta upp allt? :)

bmi20 - har du inte något annat du kan stoppa i munnen och tugga på, morot, selleri, tuggummi... Så gör jag ibland när jag vet att det riskerar sluta illa, håller mig upptagen med att tugga på något annat, mer ofarligt. Hoppas du hittar styrkan att hålla emot!!

Säg den glädje som varar. Igår vägde jag 73,4 efter en uppgång om 400 gram. Idag, upp 800 gram till trots joggrekord och kcalunderskott (inkl. Pizzan!). Nu har jag heller inget kortison att skylla på. Vadfan är det som händer? :O jag vill ju också att vikten ska skutta, men inte åt dethär hållet!!