Irriterad
Är det bara jag som blir vansinnigt provocerad av den nya reklamen för en fruktyoghurt som går på TV ibland? Nu köper jag inte fruktyoghurt, jag tycker inte om det, men hade jag gjort det hade jag omgående bytt till en annan tillverkare bara för att reklamen är så jävla korkad att jag faktiskt blir irriterad.
Andra saker som är irriterande är vädret, vikten och bristen på inspiration vad gäller mat. Jag tror jag är på dåligt humör rent generellt faktiskt för så här många irritationsmoment i tillvaron brukar jag inte hitta. Jag skyller på katterna, klockan 3 imorse bestämde de sig för att köra rally. De slutade inte förrän jag steg upp och skällde ut dem. Nu tror jag inte de verkligen förstod vad jag sa, men tonfallet antydde säkert att en pip till så vrider jag nacken av er för jag hörde inte av dem mer sen.
Långpasset igår gick tungt, jag hade att göra gott och väl över 3 timmar för att komma knappt 25km. Fast det var ett tag sedan jag sprang något längre, igår var faktiskt första passet över 19km sedan Stockholm marathon. Så jag ska väl inte vara förvånad, även om jag är lite grinig över att det gick sakta och var tungt. Men det är så det är att springa länge på underskott, i brist på glykogendepåer får kroppen försöka använda fett istället och det är, förutom att det finns mer av det, ett långsammare bränsle än glykogen. Det är svårt att hålla samma höga intensitet på fett som glykogen.
Vad som händer med vikten får vi väl se egentligen, det är lite smått osannolikt att jag håller vikten på den kost jag ätit (jag har varit väldigt noga med matvågen) och inte heller kompenserat för träningen. Det finns något som lite vanvördigt kallas för sälsyndromet, vilket i korthet innebär att man överraskar kroppen med en rejäl stegring av intensiteten i träningen och den svarar med att lagra in mycket vätska. Hög fysisk aktivitet med mycket träning kan bland annat resultera i mer intracellulär vätska, ödem m.m. Detta kan drabba så väl nyfrälsta löpare som mer rutinerade, om man bara stegrar träningen tillräckligt.
Det är det jag brukar kalla paddfaktorn, man känner sig helt enkelt lite svullen och trög samt väger mer än man borde och hyser tvivel om att man någonsin ska kunna springa lätt och ledigt igen.
Det är inget nytt under solen alltså, det är lika irriterande för det.
Gillar
Kommentarer
-
Kan inte låta bli att småle…
Men det kan ju inte vara katternas fel att du var irriterad redan igår?!
Men visst är det spännande att försöka förstå var irritationen kommer ifrån och vad vi kan göra åt den.
Hoppas du är på bättre humör snart.
-
Igår var det ok, det är idag jag är irriterad på att det gick sakta. Jag sitter med efteranalysen av passet, det stör mig att jag sprang långsammare än på länge.
-
OK, då är det nog katternas fel
-
Underligt nog tror katterna det med, de håller sig på behörigt avstånd när de inte rent ut sagt fjäskar järnet, så där som bara katter kan göra. Larviga djur.
:-)
-
Menar du den för yoggi?
Jag har tänkt samma sak när jag sett den, senast imorse sa jag till min man att jag skulle vilja ringa och säga till dom att jag aldrig någonsin kommer att köpa deras yoghurt (jag äter inte yoghurt) som tur var
Hoppas humöret blir bättre snart.
-
Just den! Om jag någonsin ska köpa en fruktyoghurt så ska jag i alla fall inte köpa den. Uppenbarligen blir man både korkad och egoistisk av den, det är väl bara att köpa två förpackningar om det nu är så förbannat svårt att dela med sig lite??
Fördelen med att träna kampsport på den tiden jag gjorde det, jag kunde ställa mig vid säcken och gå lös på den tills jag var snäll igen. Saknar säcken.
-
Köper endast naturell yoghurt och har i egna bär, reklamen är uridiotisk, det smakar bara socker och är nästan inga bär i den.
-
gasten, jag håller med dig. Ska det vara nån alls så är det naturell med färska bär. Fast reklamen är otroligt provocerande ändå, hon är så urbota egoistisk och gör sig till så mycket att jag blir irriterad på riktigt, även de dagar jag inte är lika lätt att stryka mothårs.
JaninaE, fast säga "lugna ner dig" till någon som är irriterad är ju lite som att säga "ryck upp dig" till någon som är ledsen, eller hur tänker du? Klart det alltid finns de som har det värre, om man ska se det på det viset. Det gör dock inte mig ett förbannade dugg gladare av att veta att det finns fler som inte är nöjda med livet. Tvärt om faktiskt. Det är direkt deprimerande att tänka på vilken skitvärld vi lever i, klämda mellan giriga företag som säljer lyckopiller och klämmer åt överviktiga med blå duster, flata politiker som inte törs ta ansvar, förbannade extremister på både höger och vänsterkanterna, religösa fanatiker i både öst och väst. Hur det skulle kunna göra mig gladare att tänka på all den där skiten förstår jag faktiskt inte.
Allvarligt, hur tänkte du nu?
-
Hahahhahh - så härligt och uppfriskande Lady G!
Världen är helt galen och vi tvingas anpassa oss. Visst får man vara irriterad och arg och ledsen och glad etc etc - vi är ju utrustade med en stor variation av känslor. Nyss blev jag själv riktigt irriterad på en kompis och tyvärr så slutade det med att vi nu är ovänner. Men vad ska man göra när man känner att man har fått nog!!!???
-
Kalluna, det är ju lite trist förstås att bli ovän med en kompis men har man fått nog så har man. Ibland vaknar jag helt enkelt morrande och med rest ragg. Precis som att jag vissa mornar studsar ur sängen kvittrande som en jälva bofink och är odrägligt munter.
-
Här håller jag faktiskt med dig LadyG, varför får man alltid höra att man inte får klaga om man är arg bara för att andra kan ha det värre?
Man ska alltid leva som det var sista dagen i livet, inte gnälla på vardagssaker för andra har det värre m.m.
Jag lider med sjuka, flyktingar, fattiga, gamla, djur som far illa, barn som har det svårt och alla som på något sätt lider, men det betyder inte att jag inte kan reta mig på småsaker. Det finns alltid någon som har det värre, då skulle man ju inte få visa glädje heller.
Varför ska man ta allt med jämnmod?
Vad är det för uttryck? Lid och håll tyst?
Som sydlänning är jag van vid att man har nära till känslor, och det är befriande enligt mig. Jag har lätt för att gråta både i glädje och sorg, men kan också bli arg och irriterad. Det är inte nyttigt att hålla sådant inom sig, och bara att få klaga av sig kan hjälpa.
-
Jag är rett befriad har inbyggt filter ser nästan inte reklamen på tv, frugan klagade på samma så har sett den, äter inte den typen av yoghurt, den jag använder är neutral laktosfri om jag bakar limpor. Spelar nästa in all tve så jag kan spola reklamen.
-
Jag tycker att det är friskt att reagera på dumheter. För något år sedan såg jag en sjuk reklamfilm på TV. En VW personbil körde på en motorväg, som var övertäckt med massor av mat. Och jag menar massor! Bilen körde fort, maten mosades och stänkte både hit o dit. Hur kan man komma på något så urbota dumt! Nästa dag skrev jag e-mail till VW. Att reklamen var smaklös med tanke på all svält i världen! Det dröjde bara ett par dagar och reklamen var borta! Jag var nog lite stolt då, men sonen trodde att fler än jag hade reagerat...
-
Paloma, jag är nog för gammal för att tiga och lida nu, det gjorde jag alltid förr när jag var yngre. Å andra sidan höll jag inne med glädjeyttringarna också, det hörde kanske ihop. Visa inga känslor, ta inte ut något i förskott, tro inte att du är något och lipa inte, det finns alltid någon som har det bättre, värre eller roligare än du. Men de lever inte mitt liv. Det är det jag som gör.
ulla165, det är ju det jag borde göra förstås. Tack för tipset!
JaninaE, jag har varit med om min beskärda del av "ett och annat" också, och som jag skrev till Paloma ovan är ligger det längre inte för mig att stoppa undan och tiga när jag tycker något är skit. Jag tror de flesta som känner mig vid det här laget vet att jag inte är lättirriterad. Lite förvirrad, missförstår somligt ibland och allmänt nördig när det gäller vissa saker, ja. Men inte lättirriterad.
Men jag släpper det nu, jag är inte arg varken på dig eller reklamen (men jag ska fortfarande maila dem om vilken dygna de sprider). Vi är olika helt enkelt, och det är rätt bra för annars hade vi inte fått några diskussioner. :-)Jag har en grav misstanke om att jag vet varför jag tappade humöret för precis allting igår, och det är inte bara katterna i så fall. Vi får väl se i slutet av vecka helt enkelt.
-
Var inte ledsen JaninaE, det är inte ens fel om två träter. Jag är ledsen om du tagit illa vid dig, jag hoppas inte du tagit illa vid dig.
Logga in för att skriva en kommentar.