icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
4 maj 2011 21:29
9

Ägg som ägg ska ätas!

Inklusive gulan. Det är så ett ägg äts bäst. Ätstörda personer tar bort gulan för att minksa på kalorierna. 100 gram äggvita är nämligen ca 100 kcal fattigare än 100 gram ägg. Men näringsmässigt så finns det ingen anledning att plocka bort gulan för det är där nästan all energi sitter. Ett korkat val helt enkelt bara för man är rädd för några fler kcal. Jag har gjort det valet mängder med gånger. Tagit bort gulan innan jag lagt i mitt ägg i olika maträtter, ätit äggvite mackor och gjort äggröra på äggvitor. Så jäkla idiotiskt!!! Men man tänker inte klart med en ätstörning. Nu äter jag ägg som ägg ska ätas... med gula helt enkelt!

Kommentarer

  • 4 maj 2011 21:48
    Nennie
    Men det är i gulan som allt det nyttiga finns ;) så du gör egentligen dig själv en björntjänst. Fast tycker man inte om det är det ju en sak, men i min aögon är det helt vrickat att ta bort gulan.
  • 4 maj 2011 21:54
    Olimly
    Så sant Nennie!! Själv gör jag dock också bortplocket av gulan relativt ofta, speciellt för att höja enbart proteinhalten i en viss måltid. Som tur är har jag en pojkvän som - hör och häpna - inte tycker om äggvita, så vi kan tradea, haha!
  • 4 maj 2011 21:56
    Troxii
    Gulan är det godaste helt klart. :) Tog bort den en gång i en omelett, jisses vad missnöjd jag blev ;)
  • 4 maj 2011 21:59
    Nennie
    SKSKSK: Bra där =)! Jag kritiserar inte dig bara så du vet =), jag har ju själv gjort det många gånger om. Men den dagen jag grät över att ha ätit äggula hos mina föräldrar den dagen började jag sakta men säkert förstå hur fel mitt tänk var. Efter att ha läst på ännu er om just ägg så insåg jag helt enkelt hur dum jag var. Olimly: Det är kalrt att man kan göra det, bara synd attt man missar en jäkla massa vitamniner mm. Nu vet jag inte om du har varit eller är ätstörd men om inte så är det ju ingen fara att göra sånna saker. Men då man tar bort det av rädsla för kcal då är man ute och cyklar för visst. Det är mycket kcal i en äggula, men den mättar ju även mer än äggvitan som består av väldigt mycket vatten =)!
  • 4 maj 2011 22:01
    Nennie
    Troxii: Ja absolut och den är nyttig också =D!
  • 4 maj 2011 22:04
    Troxii
    Mmmm längtar till imorn då jag får sätta en gula i munnen... *homer simpson drool* Haha.. *kvällshumor*
  • 4 maj 2011 22:29
    soderman
    Hmm..förstår inte folk som tar bort gulan..den är ju godast!
  • 7 maj 2011 15:21
    linni
    Ägg är gott. Äggvitan är godast tycker jag personligen och jag tar bort gulan emellanåt och äter med ibland. Gränsen mellan ätstörning och kontrollerad viktnedgång är relativt hårfin... Hoppas att du har en trevlig dag. KRAM
  • 7 maj 2011 18:24
    linni
    ;)

Logga in för att skriva en kommentar.