icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
27 december 2010 13:52
4

För snål för att äta?

Ibland så känner jag att jag är för snål för att äta. Mat är nödvändigt ont och jag avskyr att lägga pengar på det! Det finns så mycket annat roligt som jag kan lägga dom pengarna på istället! Jag vet att det är helt sjuka tankar men jag får inte bort dom. Då jag svalt så hade jag väldigt mycket pengar och jag kunde köpa massa roliga saker så som kokböcker osv. Som nu tex så VET jag att jag bör äta men känner att jag lika gärna kan spara dne maten som jag har i frysen och äta någon annan gång!!! Det roliga med det här är att jag inte alls är snål när det gäller annat utan snarare tvärtom! Jag ger gärna bort presenter och bjuder på saker osv. Men då det kommer till mig själv och mat så är jag extremt snål!!!! Aja nu ska jag gå och äta upp lite pengar!!

Kommentarer

  • 27 december 2010 14:06
    mathilde
    Se det som en långsiktig investering. Äta bra och du vårdar det som du kommer att ha längst i ditt liv. Dig själv!
  • 27 december 2010 14:15
    Nennie
    Klokt!
  • 27 december 2010 16:32
    mamsens
    Jag måste bara fråga; vad ska du med kokböcker till om du mår så dåligt att du har svårt att tänka positivt om ätande? Har du någon hjälp, någon du kan prata med? Jag blir orolig när jag läser sådant här. Var rädd om dig!
  • 27 december 2010 18:13
    Nennie
    Mamsen: Nu samlar jag på kokböcker, förr så hade jag dom för att stilla min hunger genom attt bara bläddra runt. Jag har fått hjälp och jag äter fast jag kan tycka att det är onödigt ont att slänga pengar på =)! Dock så njuter jag av mat nu men då man ätit så är det ju borta! Ja helt enkelt så har man ätit upp pengarna. hundvan: skönt att veta att man inte är ensam

Logga in för att skriva en kommentar.