icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
8 december 2011 16:47
2

Mina svåra stunder

Då jag slutade röka fick jag tips om att skriva ner stunder, platser osv som skulle bli extra svåra för mig utan ciggaretterna och nu tänkte jag göra detsamma med "maten". Utan någon ordning på vad som blir svårast: 1. Fika i personalrummet. Jag verkligen älskar att äta sött på jobbet och det känns som att dagen blir mycket roligare om jag får en kaka eller något på min rast. 2. Måltiderna med barnen på jobbet. Barnen äter ganska länge och det blir lätt att det slinker ner lite för mycket i min mage under den tiden. 3. Helgerna med pojkvännen. Vi brukar köpa massa gott på helgen och om jag nu inte gör det så vet jag att han kommer bli orolig och vara på mig. Det kommer vara svårt att stå emot. 4. Julgodiset. 5. Träna utan någon vid min sida. Jag har fått enormt dålig självdisciplin med träningen. Om jag inte har min PT eller en träningskompis med mig så blir det lätt att jag stannar i soffan Ja det var nog de sakerna som jag kommer på. Har ni några speciella fällor?

Kommentarer

  • 8 december 2011 19:03
    San
    Men. Vad gör man när man väl identifierad stunder och platser?? 1.En fälla för mig är att vara på väg hem efter en massa ärenden på stan, då brukar det kurra i magen och jag vill gärna slinka in på ICA och köpa något sött som går att lassa in med en gång. 2. Ligger jag sömnlös så slutar det alltid med att jag måste gå upp och lassa magen full. Och borsta tänderna en gång till. Jättejobbigt. Svårt att planera för detta. 3.När jag är tillsammans med andra som äter lite. Då vill jag inte äta mer än dem och går och småäter godis i smyg efteråt. Tja, det var väl vad jag kom på i hastigheten. Jag har inga alls problem med vissa situationer som jag vet är jobbiga för andra. Jag äter t ex aldrig vid datorn eller när jag ligger och läser (måste koncentrera mig på en sak i taget). Ej heller äter jag pop corn på bio. Jag tycker det är kladdigt och jobbigt och tar jag cola så blir jag kissnödig direkt. Ibland tar jag med en tablettask. Eller klarar mig utan godis.
  • 9 december 2011 07:19
    Nennie
    Ja det är ju just det där vad man ska göra istället. Det första är ju just att bli medveten om attt det är en svvår situationn och bara det kan hjälpa eftersom man då är förberedd mentalt på det svåra. Annars får man ha någon liten extra på plan. Tex så är frukt sött och går att lassa in på en gång, en clementin kanske såhär ni på vintern? Att ha tänkt steget före och kanske tom har med sig något i väskan för att ens slippa besöket på ica då man är som mest sugen. Samma sak kanske skulle fungera då du ligger sömnlös? Äta en frukt. Ett äpple är ungefär bara 56kcal så då kan man bara spara de 56 kcal på dagen så gör det inget om man går upp och tjuväter lite. Din sista stund är lite mer lurig för där är ju egentligen det bästa botet att äta ordentligt med mat. Men extra sallad kanske känns bättre? Vilken tur du har som inte kan göra de två sakerna samtidigt för annars är det ju givetvis en stor fälla.

Logga in för att skriva en kommentar.