icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
3 december 2010 05:37
2

Överviktiga ska hålla käften!

Jag blir så vansinigt arg om någon med övervikt kommenterar att jag är för smal eller säger till mig att jag måste äta mer. Detta har hänt vid flera tillfällen och varje gång har jag lust attt skrika tillbaka " Du är för fet, du borde inte äta något"!
Men det gör jag såklart inte för jag tycker inte det angår mig.
Visst folk säger det av oro för hälsan osv osv, men då man själv lever ohälsosamt så ska man faktiskt ge f-a-n i att dömma någon annan.
Om jag ser att en vän blir tjockare och tjockare så frågar hur det äär med personen av omtanke. Men jag säger verkligen inte till personen "Nu är du för tjock nu får du äta mindre"!
Jag tänker inte köpa att det är okej att hoppa på någon som är underviktig medans det anses tabu att kommentera övvervikt!

Kommentarer

  • 3 december 2010 09:09
    ktjj326
    Känner igen mig i det du skriver, verkar vara "okej" att kommentera smala människor men inte överviktiga. Blir också riktigt förbannad! Inte så att man själv går och talar om för någon som har några kilon för mycket att "åh vad du är tjock!" men hör ofta själv, "åh vad smal/mager du blivit!" Grrr.....
  • 4 december 2010 18:03
    Whatif
    Det är samma sak med långa och kort. Man säger ju inte till någon - "Oj vad kort du är!" men däremot "shit vad du är lång", "du som är så lång kan du..." får jag höra var och varannan dag...

Logga in för att skriva en kommentar.