icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
8 januari 2012 11:04
8

Okvinnliga kvinnor

Igår drog gladiatorerna igång igen efter ett uppehåll på 8 år. Jag har alltid gillat det programmet och blir så imponerad av deltagarna, framför allt då de tar sig igenom hinderbanan. Jag har själv sprungit en hinderbana på AMF4 och det var inte alls roligt kan jag ju säga. Något som däremot inte imponerar på mig är utseendet på de kvinnliga gladiatorerna. De är i mina ögon så grymt okvinnliga. Jag imponeras dock inte utav de manliga motsvarigheterna heller och tycker inte de är attraktivt med dessa muskelberg. Män anses ofta vara manliga då de har muskler så jag kan mer förstå deras begär att bli större och större, men vad är det som driver kvinnorna? Flera utav dem ser ju rent av manliga ut. Jag tycker det är snyggt med vältränade kvinnor (och män) men då det går till denna överdrift så tycker jag bara det ser groteskt ut. Nej det där med lagom äär bäst tycker jag verkligen passar in här!

Kommentarer

  • 8 januari 2012 11:10
    FrkM
    De är inte kvinnor eller män... de är gladiatorer :) Nä jag håller fullständigt med dig. Vältränade människor är snyggt men dessa är övertränade i mitt tycke.
  • 8 januari 2012 11:31
    Lavali
    gillar inte alls karlar som är så tränade så senor och muskler sticker ut markant, ser bara hårt och äckligt ut.Håller med dig, lagomt är bäst
  • 8 januari 2012 11:50
    Positiv
    Lagom = precis rätt, tillräckligt, adekvat, så bra/mycket som det borde vara. Och vad är lagom?
  • 8 januari 2012 11:51
    Troxii
    Jag kan förstå vad som lockar dem, de blir ju bara starkare och starkare. De har en annan vision av vad som är vackert också, tur att vi alla är olika. ;)
  • 8 januari 2012 11:54
    Ianne
    Jag tycker kvinnorna är urläckra
  • 8 januari 2012 12:11
    linnsan
    Jag tycker inte heller det ska vara för mycket. Men alla är vi olika. Mår de bra att leva och se ut på det sättet så har jag inget att säga.
  • 8 januari 2012 12:16
    Lavali
    Positiv -lagom är den individuella synen på vad varje enskild person anses vara precis rätt för deras smak. Alla är olika
  • 8 januari 2012 12:27
    Nennie
    De får gärna se ut så som de gör. Men vackert i mina ögon är det inte. "Bullet" på bilden tex, jag var säker på att det var en man. Lagom för mig är något som inte är för mycket eller för lite och då blir det en bedömning som varje persontåg göra. Muskler i all sin ära men nje, som sagt inget i min smak. Men å andra sidan mitt ideal är inte set ideal som de flesta har. Jag tcker att smalt är vackert!

Logga in för att skriva en kommentar.