icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennie heter jag, är 26 år och bor strax utanför Göteborg.
Under min uppväxt höll jag på med många former av idrott. Jag har testat fotboll, handboll, volleyboll, origentering, pingis, gymnastik och boxning.
Under sommararna höll jag flitigt på med märkestagning i havet och vid 12-13 års ålder hade jag tagit allt från paddaren till guldmagistern.
Mitt hjärta har dock alltid brunnit för handbollen som jag kom i kontakt med redan som 2 åring.
Mina föräldrar träfffades genom handbollen och min syster har varit en väldigt duktig handbollsspelare så det föll sig ganska naturligt.

När jag började högstadiet var jag med i det flesta aktiviteter. Jag har vunnit distriktmästerskap i volleyboll 2 år (det första året kom vi 2:a men det glömmer man gärna), jag var även med och kom 3:a i basket mästerskapet trots att det är en sport som jag varken kan eller egentligen uppskattar.
Jag var ordförande i min skolas idrottsförening och ja kort och gott har jag alltid älskar idrott. Trots att jag alltid varit ganska vältränad hade jag under denna tiden av mitt liv väldiga komplex för mig kropp och tampades mycket med mig själv och mina tankar. Jag kom för första gången i kontakt med en dietist eftersom det fanns flera i min närhet som reagerat på mina matvanor och kontaktat vår skolsköterska. Jag fick lämna blodprov och väga mig varannan vecka men jag fick aldrig någon hjälp att bearbeta alla tankar som fanns i mitt huvud.

Som första års junior kom jag med i A-lags truppen handboll och tränade därefter handboll på elitnivå i 5 år innan en rad sjukdommar sätte käppar i hjulet på mig.

Jag la av med handbollen i 1 år och bestämde mig sedan för att börja igen men då bara för skoj skull i div 2.
När jag slutade med detta 2008 så började kilona sätta sig på mig. Jag vet inte riktigt varför men i takt med att jag slutade träna så fick jag en enorm matlust som jag aldrig haft tidigare. Jag gick upp till 72 kg innan jag fick panik över min kropp och bestämde mig för att gå ner i vikt.
På 4 månader hade jag gått ner 18 kg och vägde nu 54 kg vilket var för lite till mina 178 cm. Även om jag inte var väldigt smal så var det fara för mitt liv. Det visade sig att min kropp fått ta mycket stryk utav svält och nu ( hösten 2009) började en resa av tårar.

Jag kom i kontakt med läkare, psykoterapeut och sjukgymnast. Allt efter detta har varit en berg och dalbana. Jag fick äntligen börja bearbeta sådant som länge legat och grott i mig.

Jag gick även sakta men säkert upp i vikt och efter 1 år så avsultade vi min behandling. Tyvärr kom ett bakslag i november 2010 men jag tog mig ur detta på egen vilja.

Jag har sedan detta gott upp och väger idag 65,5 kg. Jag avskyr min kropp men jag är livrädd för att när jag nu försöker göra något åt det ska gå tillbaka i gamla vanor och det skulle inte bara äventyra min hälsa utan även mitt förhållande.
Jag tränar med en PT 1-2 gånger i veckan och jag försöker minska på godsaker men utan att dra ner för mycket på maten.
Jag hoppas på att lyckas på ettt sunt sätt nå en vikt på 60-62 kg.


Har börjat tillverka smycken som lite terapi och har startat en blogg för hobbyförsäljning av dom, ta gärna en titt =) http://nenniedesign.blogg.se
27 januari 2011 07:23
8

Platt och benig, tjock och pluffsig!

Imorse stod jag som så många gånger tidigare framför spegeln och kollade på min kropp. Platta bröst och synliga bröst ben, väldigt okvinligt och inte vackert. Armar med lite för mycket gäddhäng! Tittar sen lite längre ner. En pluffsig mage och tjocka lår. Jag blir förvirrad. Är jag både tjock och smal på samma gång? Behöver jag banta eller behöver jag gå upp? Jag vet ju svaret på den frågan, hur kan jag då ens fundera? Tog bilder på min kropp. En smalfet kropp, benig men ändå fet!

Kommentarer

  • 27 januari 2011 07:29
    karham
    godmorgon! blir ledsen att läsa om din förvirring! förstår att du vill se "fin" ut, det vill vi ju alla här, men allt hänger inte på hur man ser ut i spegeln utan hur man mår också! (:
  • 27 januari 2011 07:33
    Audrina
    Kan känna igen mig i ditt resonemang som jag tänkte tidigare i mitt liv..De var alltid fel på något.. Håller med föregående talare att de sitter mycket i hur man mår på insidan..Jag jobbar för fullt med att försöka må bra inom bords och tänka positiva tankar om mig själv.. Känns lite lättare nu.. hoppas du kommer att känna dig nöjd med din kropp snart. Kram
  • 27 januari 2011 07:34
    Nennie
    Godmorgon. Ja jag vet, tyvärr speglar det just av sig på detta sätt då jag inte mår bra. Jag tar ut det över min kropp för den kan jag påverka. När jobbet och annat runt omkring mig känns tufft så blir jag hårdare mot mig själv. Det hjälper dock att få skriva av sig. Små stenar lossnar då och det jsut nu stora berget jag bär på blir lite lättare. Tack för kommentaren. Bra att få något tänkvärt!
  • 27 januari 2011 07:35
    Nennie
    Audrina: Ja ni har så rätt. Jag jobbade mycket med mig själv under 9 månader med en terapeut men så hände saker som jag inte kan påverka och så trillar jag ner igen. Men det är bara att resa sig! KRAM och tack!
  • 27 januari 2011 07:38
    Audrina
    De är ju precis så de är att man tar ut de på sin kropp, för att slippa tänka på annat. visst de är jättebra att få skriva av sig bara de gör att de kan kännas mycket lättare. speciellt om någon läser de och kan förstå situationen.. Hoppas de kommer att lossna många små stenar framöver. Kram
  • 27 januari 2011 07:45
    karham
    ja känner också att det hjälper att skriva av sig här ibland! (: kram och ha en finfin dag!
  • 27 januari 2011 07:53
    jaropi
    Ja jag kan me handen på hjärtat säga du är inte fet någonstans, jag hoppas det blir bättre för dig, enig kan jag vara att det är inte fint me för benigt ,, men fet nixx, ha en så bra dag du kan
  • 27 januari 2011 08:12
    sofpau
    Oj jag vet!!! Stirrar mig blind på enskilda detaljer, ser bara den plufsiga magen ibland. Sen ändrar jag fokus och ser hur små brösten har blivit och att ryggraden syns så tydligt. Benig och tjock, irriterande känsla. KRAMAR!

Logga in för att skriva en kommentar.