För ett år sedan

Opererades jag i ryggen. Jag visste inte hur resultatet skulle bli, det var en chansning. Riskerna var stora då mina nerver varit klämda ordentligt under lång tid.. skulle jag återfå normal känsel ner i benen? Skulle jag fortfarande ha svåra nervsmärtor? Skulle jag bli förlamad? Kanske få gå med kateter resten av livet? Gå överhuvudtaget? Jag tänkte att jag skulle bli överlycklig av att bara kunna gå från punkt A till B utan ont, utan stöd. Att kunna ta på sig byxor och strumpor själv.. tom gå på toa själv.. vissa dagar var jag helt beroende av min partner. Ingen förutom honom förstod hur illa däran jag var.. ingen förstod min smärta. Många förminskade det jag gick igenom "äsch bit ihop" osv osv.. behöver jag säga att dessa människor inte finns i mitt liv idag? De som inte stöttade mig och fanns.. utan tyckte att jag var tråkig!?..

Gick såklart upp 25kg i vikt under 2år.. kunde ju inte ens gå mer än ett par meter. Att ständigt få höra "du som var så fin när du gått ner".. precis som om det var mitt eget fel att jag gått upp allt igen.. det sårade mig oerhört.. jag hade behövt höra att jag var fin ändå.. och att de fanns där.. människor är så jäkla otänksamma idag.. tänk efter före man uttalar sig!

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om det negativa, men det som har skett har skett jag kan bara blicka framåt. Men för att stanna kvar liiiite bakåt i tiden dvs igår- då jag gjorde något som jag aldrig trodde jag skulle orka.. inte bara ett år efter operationen.. jag åkte till ön Ven utanför Landskrona, och cyklade i uppförsbackar, nedförsbackar, offroad, onroad, jag körde på. Körde ifrån mitt sällskap.. det var så härligt, inte en endaste smärtvåg.. från 10-17 stod jag pall! All min träning och sjukgymnastik har gett resultat med råge! Jag sa till och med till sambon för ett år sedan att jag ville dit igen men att det nog var orealistiskt att tänka att jag skulle orka en hel dag. Kvittot brukar komma dagen efter..och kan bara säga- träningsvärk i hela kroppen men inte ONT... frihetskänslan när jag cyklade längs med ängarna på ena sidan och havet på andra.. obeskrivlig. Jag har fått min kropp tillbaka- och jag ska vårda den så gott jag kan! Jag har bara en.. och den var på väg att ge upp.

Nu har vi en ny chans.

Sspirits blogg

För ett år sedan

Gillar

Kommentarer