Börjar vänja mig

Jag tror jag börjar vänja mig vid att min pappa är död. Fast jag såg honom somna in, så blev det ändå inte riktigt verkligt förrän vi hade begravt honom. Mamma och jag var också på adventsgudstänst där de läste upp hans namn (vid församlingens meddelanden). Det kändes hemskt, men varje litet steg tog oss en bit framåt i sorgen.

Jag har fortfarande inte tagit tag i vare sig träning på gym eller långpromenader. Nej, jag har skingrat mina tankar med att sy. Idag ska jag i alla fall försöka mig på en längre promenad i gnistrande snö och solsken.

Mystäcket på bilden har jag sytt de två sista veckorna till min dotter. Från början var det bara tänkt som just en mysfilt till henne och hennes lille son i den nya bostaden (ett litet torp) som de håller på att flytta in i. Nu blev det tyvärr en tröstefilt också. Inte nog med att hon förlorade morfar. Ett par dagar innan begravningen körde en av hennes goda vänner ihjäl sig i snövädret.

Kommentarer

4 december 2010 10:34

pralin

ja du de är inte lätt , jag miste min far för ett o halvt år sen, men de var lite annorlund för vi hade hans cermoni i Tahiland, men de kommer upp med jämna mellan rum,så visst tar de sin tid De var en buddistisk begravning som vara i tredagar de var tufft, där är man med i hela förloppet, de går inte sätt ord på de. Och nu har min mor blivit dålig hon har fått en liten hjärnblöddning, men hon mår skapligt men man vet inte hur de utvecklas, de är den andra nu på ett år, och sen ska jag få ett brnbarn till kan bli när som , så de är lite mycket nu, men nu har jag prat så du får väl spader på mej, Blev lite mycket men sån är jag .sköt om dej. visst är de skönt lägga händer na på nåt.
4 december 2010 12:22

LadyG

Sköt om dig, låt sorgen ta sin tid. Kram!
4 december 2010 13:58

krisp

Bra att du ditt syende hjälper dig skingra tankarna och fint blir det också. Den tröstefilten är jättefin. Skönt med promenad och frisk luft behövs alltid. Ha en bra fortsättning på helgen. Kram
4 december 2010 15:23

kentewa

Ja sorg är jobbigt, men ett måste när man mist någon. Stackars din dotter 2 på en gång. Hoppas hon kan finna tröst i ditt fina täcke, blir avis på dej som kan sy så fint. Ha nu en skön helg och njut av livet. Kram
4 december 2010 16:23

Yrla

hej vilket fint täcke jag förstår att hon blir glad över att få det. ja det är inte lätt att mista sin far förstår precis. Jag miste in när jag var 19 år o han var helt frisk men ramla ner ifrån ett tak när han satte upp en antenn o bröt ryggen. Det var sig inte bättre än att han ramla p en järnsäng som stod utanför. Han låg 3 veckor på ortopeden o 3 veckor påintensivavdelningen innan han dog i lunginflammation. Då tyckte jag livet tog slut. Jag minns att jag undrade om inte fåglarna skulle sluta sjunga nu o jag kunde inte förstå att inte alla människor runt mig var ledsna, livet fortsatte liksom ändå. Nu har det gått många år men fortfarande kan jag känna mig ledsen över det hela men sorgen mattas ju så klart med åren. I början kunde jag ju gråta flera ggr varje dag o sedan blev det några dagar emellan o sedan en vecka osv. Det är ledsamt när man mister sina föräldrar. Jag sänder kramar till dig. hälsn yrla
4 december 2010 19:56

Stinta

Ta den tid du behöver, och gör saker som du själv vill som att sy :) Jättefint täcke! Om det bara tog två veckor att göra måste du ju ha legat i ordentligt! Peppkramar
6 december 2010 11:03

adali

vilket underbart täcke... där har du sytt ett konstverk... hoppas det blir bättre,,, det verkar vara en sorgemånad den här månaden... kram

Logga in för att skriva en kommentar.