Litet besviken

Litet besviken blev jag allt igår, onsdag, som är min vägdag. Inte ett enda hg har jag gått ner under veckan som gick. Måtten har heller inte förändrats. Det enda som konsekvent förändras är min kondition - och det är ju inte heller fy skam. Jag märker ju att jag blir mindre och mindre flåsig och det känns så skönt. När det har varit riktigt kallt så har jag inte vågat gå med maxfart, för då är jag rädd att jag får i mig för mycket kalluft och får svårt att andas igen, men gått har jag. Stegräknaren sitter alltid på och mitt mål är minst 12.000 steg/dag. De flesta blir utomhus under min rastningspromenader med hunden. I januari har jag bara gått mindre än 12.000 steg två dagar och en av dem var jag sjuk. De flesta dagarna (även de svinkalla) har jag fått ihop mellan 14 och 15 tusen steg. Det känner jag mig ganska nöjd med, med tanke på hur jag mått fysiskt i nästan åtta månader. Nu ska jag inte ge mig förrän jag blir som "förr i tiden" alltså för så där tio år sedan. Då kröp det i benen på mig om jag inte kom ut på riktigt långa promenader, helst i skogen i flera timmar, nästan alla dagar i veckan. För mig är stegräknaren en rolig sporre. Ofta när det varit kallt har jag ändå tänkt "jag tar det där varvet runt nästa kvarter också, så jag får ihop mina steg". Barnsligt? kanske det, men det fungerar på mig. Igår var jag till bokhandeln och köpte boken med 8 veckor meny "Isodieten". Jag kommer nog inte att följa den slaviskt, men ska försöka hitta maträtter som även min supermagra storätande sambo godkänner. han tycker, tack och lov att det ska bli spännande att vi kan hitta nya maträtter.

giggis blogg

Litet besviken

Kommentarer