Funderingar....
Sitter här och funderar över hur det kommer sig att jag aldrig någonsin blir riktigt nöjd, känns alltid som att något fattas. Spelar ingen roll att jag nu nått min målvikt och ser att jag ser smal och vältränad ut, har ett fint hem, fantastiska barn, underbar man, ändå är jag inte helt nöjd - VARFÖR????? Hur kommer det sig?! Tror att det bottnar i min barndom, eller handen på hjärtat jag VET att det kommer därifrån ursprungligen. Har jobbat med mig själv under många år och kommit en bra bit på väg, men det är dock en bit kvar innan jag är i mål där. Jag måste lära mig att nöja mig och vara lycklig och tillfreds och framför allt lugn och lycklig och inte "leta" efter något annat hela tiden, inte sträva efter att vara duktig och alltid finnas till för alla. I slutändan vet jag ju att alla inte finns där för mig när det väl gäller. Våga säga "nej" och inte köra in i väggen.
Jag måste helt enkelt gå till botten och rannsaka mig själv för att äntligen få sinnesro och lära mig att bli nöjd med mig själv, att jag duger som jag är!
Kommentarer
-
vi sitter i samma båt, men det kommer gå bra för oss och vi lär finna vår väg!
-
Jag håller med förgående talar, en dag kommer vi att lyckas tillåta oss att vara lyckliga :)
-
Ja, det måste vi bara lyckas med!
Logga in för att skriva en kommentar.