sprungit första milen sen 2010

Jag sprang milen imorse, var inte planerat men insåg att om jag la till 5-10 minuter så skulle jag hinna den på mitt löppass (55 min). Jag sprang milen på 58 minuter blankt och det kändes så skönt! Precis när jag vaknat var jag opepp men drack lite vatten, satte på mig träningskläderna och tänkte "det känns skönt när jag är igång" och ja, det ger en så skön känsla av att vara ute och springa! Dock glömmer jag bort att vara i nuet och känna min kropp och hur jag upplever musiken ibland... Jag försöker tänka på att njuta av nuet och i alla små fina intryck som finns: solen, blommor, vatten som glittrar i solljuset, känslan av att kämpa med löpningen & belöningskänslan som ihärdigheten ger när jag håller igång och inte ger upp viljan att löpa. Det känns så skönt att nå mål (jag ökar på min längsta löprunda med 1 km/vecka). Jag har många olika listor på spotify som jag varvar emellan och fast det låter osannolikt så är opera och löpning i skogsområde en underbar kombo! Sen har jag pluggat 5 timmar och haft föreläsning 2 timmar utöver min löprunda som slutade på 11 km <1 timme. Härlig dag :) Jag funderar på att köpa en våg, som det är nu så väger jag mig ibland när jag e hemma hos nån kompis som har våg. Men jag är rädd att bli fixerad vid vikten... Dock vore det kul att kunna mäta vikten varje morgon och försöka se om den ändras något... men det blir isf först efter CSN kommit. Pepp till alla! :)

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.