Jag tänker

Det är mycket tankar som virvlar i mitt huvud. En av de vanligaste för tillfället är att jag vill komma bort från kaloritänket. Jag började ju inte med Matdagboken för att jag hade svårt att gå ner i vikt egentligen. Viktnedgång i sig har jag alltid lyckats med. Men när jag gick med i MDB så var det för att jag gång på gång [FET]glömde bort[/FET] att jag försökte gå ner i vikt. Och sen kom jag på det igen när jag satt med en riskaka i handen och ett halvtomt paket stående brevid mig. Ibland längtar jag tillbaka till mitt naivt ovetande Jag. När kaloriräkning inte gick längre än att kolla på baksidan av förpackningen lite då och då för att jämföra olika märken. När jag på morgonen gick ner i köket och kände efter vad jag verkligen var sugen på och gjorde i ordning en portion fil med flingor på en höft, eller några knäckebröd med pålägg. Nu vet jag hur mycket det är i respektive livsmedel och det kommer jag aldrig ifrån. De senaste dagarna har jag blivit så förbannad på mig själv. För någon dag sedan åt jag något och var stolt över att jag höftade lite grann. Pojkvännen sa då något som jag inte förväntat mig men som jag såklart tog på helt fel sätt vilket resulterade i att jag blev äcklad, maten vände sig i magen på mig och ville upp igen. Sjukt. Idag lyser solen. Det är 16, nästan 17 grader ute och klarblå himmel här i Malmö. Jag hade tänkt köra 75 min gympa på F&S Heleneholm idag, delvis av skuldkänslor, men jag kände mig så seg och hade fortfarande muskelvärk sen cirkelgymmet i torsdags. Så jag bestämde mig för att om jag inte ska träna så ska jag i alla fall ta en promenad. Och så fick det bli. Jag begav mig ut i solen, som värmde mitt ansikte. En stark sommarkänsla smög sig på. Jag gick inte så värst snabbt utan jag strosade, tog lite bilder. Njöt av fågelsången osv. Så kom jag att tänka på att detta var första gången på evigheter som jag gjorde något [FET]för mig[/FET]. Utan någon baktanke som att bränna kalorier. Utan att räkna tiden eller pusha mig själv att gå snabbare för att bränna lite extra. Ett starkt välbefinnande smög sig på.. Konstigt vad lite sol kan göra. Idén som jag nu har, har smugit sig på i några dagar. Idén är att; "Jag kan ju faktiskt äta hälsosamt och gå ner i vikt utan att räkna varenda kalori." Jag har klarat att både gå neråt och hålla stabil vikt förut, innan jag började räkna [FET]allt[/FET]. Jag känner mig peppad men samtidigt lite rädd över vad som kommer att hända när jag inte kan sitta och pyssla med "matmatte" varje dag. Min förhoppning är att mitt sunda förnuft ska komma tillbaka, eller i alla fall få tillbaka greppet om mitt liv. Istället för att köra "fångvaktarstilen" eller poliskontrollen över mitt liv och min mat. Jag TROR att jag kommer att börja nu på måndag. Jag hade tänkt börja måndagen efter men det får bli en liten mjukstart för att vänja mig, innan påsken kommer. Nu ska jag hitta en balans i mitt liv. Och sunt förnuft.

10 april 2011 17:00

Bummlan

Så klokt! Jag känner igen mig i en hel del du skriver. Jag har en tanke att testa en vecka. Sen ser jag ju på vågen hur det gick. Och om jag gått så lär det ju inte vara flera kilo, utan kanske nåt hekto. Och då är det väl bara att tänka efter, och göra justeringar. Pepp på dig för klok tanke! Jag tror på dig!
10 april 2011 17:20

pleta

Aw, tack! Ja, jag väger in mig imorgon och sen ska jag jämföra en vecka senare och se så jag inte är helt ute och cyklar. =)
10 april 2011 17:23

Bummlan

Jag håller tummar och allt som går. Lita på din inneboende balans och minns att om man inte kan rasa flera kilo på en vecka så kan man inte heller gå upp flera kilo på en vecka. Det brukar lugna mig något när jag får tokspatt :D

pletas blogg

Jag tänker

Kommentarer