icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig sen jag började i lågstadiet. Med undantag för när jag gick i gymnasiet för då gick jag ner till 63 kg med hjälp av viktväktarna. Jag behöll den vikten tills jag träffade min sambo. Efter det började jag sakta gå upp i vikt. Efter 2,5 år hade jag gått upp 15 kg, sambokilona kallar jag dem. 2007 blev jag gravid och gick upp ca 13 kg under graviditeten, de försvann dock ganska snabbt efter förlossningen men efter att jag slutat amma gick jag snabbt upp i vikt. Det gick så långt att jag vägde/ väger mer än vad jag gjorde som höggravid. 103 kg var jag uppe i. Fick en smärre chock när jag ställde mig på vågen, trodde på högst 98 kg. Jag vägde 93 kg som höggravid. Jag började fundera på gastric bypass men jag skulle inte få den gratis, man måste ha bmi 40 eller 35 men då ska man ha diabetes eller sömnapné. Min moster berättade att hennes inneboende gått ner 30 kg med LCHF. Jag har alltid tänkt att jag aldrig skulle klara av att avstå från potatis, pasta, bröd etc men jag gav det ett försök, ett sista försök att gå ner i vikt och kanske bli gravid igen då vi inte lyckats nu på 2 år. Än så länge är det inga problem och i skrivande stund väger jag 95,1 kg. 25 kilo kvar till mål. 2012: Är nu tillbaka här efter ca 1 års uppehåll. Jag lyckades bli gravid och vid invägningen på mvc vägde jag ca 96 kg. Nu när min son är en månad gammal väger jag idag (3 maj 2012) 89,9 kg. Jag gick endast upp 6 kg under graviditeten men gick ner 11 kg. Ett kilo har jag gått ner efter 2 dagars LCHF-diet. Har återigen börjat med det nu efter att ha läst Katrin Zytomierskas bok " Dags att bli smal- Lchf på mitt sätt". Känner mig jättemotiverad!

2014: Uppe i 100,7 kg igen efter en tredje graviditet! Har gått ner till 98,7 kg på två veckor och vill fortsätta gå ner i samma takt. Ska förhoppningsvis gifta mig i april 2015 och jag MÅSTE komma i form tills dess! Följ mig i min resa och ge mig gärna motivation och hjälp på vägen genom att kommentera mina blogginlägg.
4 maj 2011 13:19
10

Träning

Jag vet att jag borde träna mer. Innan jag fick fast jobb gick jag på friskis och svettis minst tre gånger i veckan men då var jag ju hemma mycket mer än nu. Jag har en dotter på 3 år och nu när jag jobbar så får jag jättedåligt samvete om jag åker och tränar efter jobbet eller när jag är ledig. Är det bara jag som känner så? Det känns som om jag borde spendera min tid med henne istället. Samtidigt så är jag rätt säker på att jag skulle gå ner lite snabbare i vikt om jag gick och tränade ett par gånger i veckan. Vad ska jag göra? Hur gör andra mammor som jobbar minst 80 procent?

Kommentarer

  • 4 maj 2011 13:48
    Jag jobbar 100% och har två småknattar. Därför tränar jag hemma framför wii-konsolen eller på löpbandet i gillestugan: att ge mig ut utanför hemmet åtminstone på vardagar finns inte på kartan ;-).
  • 4 maj 2011 14:15
    Bummlan
    Jag har inga barn, så för mig är det jättelätt att tala om hur man ska göra :) Däremot så ÄR jag ju barn till en mamma. Och jag kan lugnt säga att jag önskar att hon hade tagit sig hemifrån och skaffat sig egen tid. Speciellt med nåt som fått henne att må så bra som träning gör. Då kanske hon inte hade behövt sitta och vara bitter idag och ha dålig kondis och skylla på att hon fick bran så hon inte kunde göra nåt med sitt liv. Hoppsan..... Där bara rann det ur mig. Det var inte riktigt meningen. Men vad jag menar är att det måste finnas ett liv även som mamma som har utrymme för egna aktiviteter som man mår bra av. *sätter mig ner i ett hörn med händerna för huvudet och väntar på att bli slagpåse* ;)
  • 4 maj 2011 14:24
    Håller absolut med!! I teorin, åtminstone. I praktiken finns det bara 24 h per dygn (eller lite mer nu, efter jordbävningen i Japan har jag hört?). Men visst, man kan ju alltid gå ner i arbetstid, brukar ju motargumentet vara. Fast jag tycker det är jobbet som gör att jag står ut med familjelivet ;-), så man får väl väga olika hälsoaspekter mot varandra :-D.
  • 4 maj 2011 14:43
    Bummlan
    Ja, det är ju det jag säger. Min respekt för småbarnsföräldrar ökar hela tiden, ju mer jag ser. Och logistiken är svår att få till för mig när jag jobbar heltid. Och, som sagt, då har jag inga barn. Men OM det gick att fixa en barnvakt (eller om kanske t o m pappan finns hemma), inte ska man väl behöva be sina barn om ursäkt för att man är bra? Jag önskar, återigen, att min mamma varit en sån förebild för mig. Men det var ju för fasen för eoner sen och då såg tillvaron annorlunda ut. Jäkla bra av dig, Xara att ta träningen hemma. Jag måste iväg jag, för att det ska bli nåt. Kanske skulle hysta över hantlarna till dig när Jaropi och jag kommer :)
  • 4 maj 2011 14:48
    Oj hantlar, SÅ vältränad är jag ju i jössenamn inte ännu!! Jag sliter ju med mitt gummiband till EA Sports Active 2, men bland inställningarna kan man välja hantlar istället... Kanske ett mål att sikta mot?! Och för övrigt, visst går det med pappa/barnvakt ibland, men träffar man sitt/sina barn kanske två timmar per dag mellan dagis och nattning, är det ju inte precis då man känner för att bege sig ut på gym regelbundet. Och sedan är det ju seeent... (beroende på hur lättnattade barn man har, kanske ;-))
  • 4 maj 2011 14:53
    Bummlan
    Jag har ett par rosa som väger ett kilo styck och är för lätta och grälla i färgen för mig! De är dina!!!! Gummiband är skitbra. det körde jag mycket förr i tiden. Och fick pappa att såga till en bit bakaxel som jag använde som skivstång. Och nu har jag fått hopprepssug. Men det är väl bara att leta rätt på en trossbit eller nåt i garaget. Nä, så är det förstås. Att man vill umgås med sina barn de få timmar man kan. Och jag vet att jag inte har den blekaste om vad jag pratar om. Men jag kan känna igen det från när jag hade hund. Får man säga så????? När den senaste blev gammal ville han bara gå på tomten och inga längre sträckor. Och inte kunde jag ge mig ut i skogen själv utan honom. Kan ingen jordbäva nån större kontinent så vi får ännu mer tid? ;)
  • 4 maj 2011 15:31
    Vad kul att läsa det ni skrivit. Visst är det ju bäst för ens barn att ha en glad mamma som är tillfreds men samtidigt så vet jag ju att min dotter tycker att jag är borta mycket redan. När hon leker mamma, pappa, barn så är mamma alltid på jobbet när man frågar henne..Det gör lite ont i hjärtat. Jag har funderat och jag tror att jag kanske blir medlem i friskis och svettis igen och går dit endast när jag är ledig, det blir väl som mest 2 dar i veckan men det är ju bättre än inget. De flesta passen är från 19 på kvällen så då har jag ju tid för lillan hela dagen.
  • 4 maj 2011 15:32
    Och det där med barnpassning är inga problem. Min sambo är sjukskriven sen ett halvår tillbaka och kommer inte börja jobba förrens om minst två månader..:)
  • 4 maj 2011 17:14
    Jag har en treåring med och jag jobbar 85% jag försöker ta mej ner åtminstånde tre gånger iveckan. Vårat gym är i simhallen så på lördagar brukar jag tvinga min sambo att ta med sonen till simhallen så kan jag träna en stund sedan gå ner och simma sen leker vi en stund rätt bra. Det är även bra för pappan att angagera sej lite mer i sonen och hemmet. Brukar skriva små lappar vad han ska göra medans jag jobbar eller tränar. För gjorde jag allt själv men jag har lärt mej att lite skit i hörnen skadar inte och så kan man delegera bort en del på gubben.Man ska inte ha dåligt samvete för barnen du finnas där för dom tills dom blir 20 år och det viktiga är då att man får vara frisk och må bra. Och ORKA är den stora biten en treåring är inte att leka med :)
  • 4 maj 2011 18:13
    Nej, min treåring är väldigt mycket fart och fläkt och jag har märkt att jag varit ovanligt trött och irriterad senaste tiden..ännu en sak att ha dåligt samvete över. Känner mig ibland som värsta gnällmamman.

Logga in för att skriva en kommentar.