Hej Jag vill skapa en grupp som vill ta steget mot ett nytt liv. Vi är sånna som har tappat hoppet om om igen och som inte nått vårat mål. Du är en bantare som kör stenhårt i början men sen faller för frestelsen och finner dig åter igen där du startade eller mer. Ja vi är dom så kallade hopplösa fallen som ingen tror på längre. Tills nu! Nu kör vi mot vårt första mål Sommaren 2012 och fortsätter sedan mot vårt andra mål nyår 2013. Självklart med små delmål på vägen. *För att få vara med här krävs att du har minst 30 kg att gå ner *passar in på beskrivningen över. *Du är redo för en förändelse och vill vara hängiven tills du nått målet *är villig att ge järnet och förändra ditt liv från och med måndagen den 27 feb. *äga en stegräknare Du väljer din egen diet och följer den till punkt och pricka. Vägning sker varje Måndag. Du lämnar resultatet här i loggen. Vill du ha hjälp stöd tips eller behöver bara prata eller få motivation vänd dig till mig eller någon i gruppen. Jag har även skapat en facebooksida där vi kommer vara aktiva för att vi ska hålla fokus. Utmaningar kommer också finnas med för att få igång oss :) Så vad säger du vill du vara med? MVH JESSICA (fin2012)
På gång
22 inlägg
Dagens matresultat: 1650 kalorier, varav jag har tränat bort 636. Så jag är nöjd. =) Imorgon ska jag åka på pysselträff hela dagen och bara pyssla, skratta och babbla hela dagen! Kanske hinner jag hem till en promenad eller gymtimme. Kanske inte. =) Ha en härlig helg allihop!
Jättepepp till er !!! Det går, jag vet och det var dessutom roligt bara jag hade bestämt mig ordentligt !!! Så kämpa på, kunde jag så kan ni. Jag Lovar !!!!
Tack så jättejättemycket för era ord, de värmer ska ni veta!! fixit> du slog huvudet på spiken, just så känner jag med! du tog ju och skrev ner vad jag brukar säga "ska jag börja rabbla alla mina småkrämpor så tycker de ju att jag r en gnällkärring" just så brukar jag säga! Det där med dagbok tror jag på, jag började notera i en "värkbok" för snart 2 år sedan , höll på en vecka och så dog det ut men nu med peppet så SKA jag börja, tack för det :) Efter inlägget i morse fick jag ett bakslag totalt i min vardag och låg på sängen och bölade till och från i 3 timmar, kände att jag orkar inte mer, hade så ont i kroppen och skallen ska vi inte tala om och så de dåliga nyheterna som fick bägaren att rinna över. Kan meddela att när kl vart ca 16 så hade allt löst sig men på fm ville jag verkligen mest lägga mig ner och få ruttna bort... . Kvällen har rullat på bra, har alla mina 3 döttrar hos mig fast de ska vara hos sin pappa för i morn ska mina stora tvillingtjejer på 19 år på sin studentbal och vi har myst med tacos och fixat naglarna. Döttrarna med pojkvänner har oxå startat en tävling idag som går ut på att till sista augusti ha ändrat kroppsform. Det går inte ha en vikttävling då yngsta dottern väger mer än mig och en av pojkarna är spinkig som bara den. Hon vill gå ner, han vill bygga lite muskler. Mina tvillingar är helt otränade och vill få bort lullullet på mage, höfter och lår. De har utsett mig till enväldig domare, jag fick inte vara med i tävlingen för de tror bara att jag vinner ;) Blir inte lätt att bedöma. hehe Nu ska jag gå och sussa, mår skapligt men med en brännande värk mellan skuldrorna. Förresten, jag köpte ketostix på apoteket för att se om jag var i ketos (LCHF-grej) och jag låg på näst högsta så tycker ju det borde röra sig mer neråt, men det kommer, det tror jag på. Go` Natt kära medkämpar och jättegrattis till era nedgångar :)
Hundvan - kämpa på nu min vän! Du har det tufft just nu, men du är en stark tjej, som klarat av massor med tuffa grejer och du kommer besegra dessa kilon också! Det som bekymrar mig är om du har stöttning från dina föräldrar? Förstår de hur du behöver kämpa och att du behöver deras hjälp med det? Kan du prata med dem, eller kanske få hjälp med att prata med dem så de _förstår_? Du har iallafall all vår stöttning härinne hundvan - även om det är på geografiskt avstånd! Kram!
Just hemkommen från gymmet med maken. Kände mig helkonstig hela dagen igår och hade samlat på mig jättemycket vätska - hur mysko som helst. Jag brukar inte ha problem med det, så det var en väldigt obehaglig dag. Byxorna (jeans, som annars just nu sitter som en smäck) kändes som såna där "hold-in" strumpbyxor och jag hade nästan panik innan jag kom hem och fick ta av mig dem. Strumporna hade grävt djupa fåror i anklarna och mina ringar (som annars numera hotar att trilla av) gick knappt att snurra runt och tårna såg ut som små korvar... Ont i varenda led hade jag också och tyckte nästan jag hade lite tryck över bröstet när jag skulle lägga mig. Somnade som en gris nästan på direkten och sov till 9 imorse - och vätskan var puts väck! Hur konstigt är inte det...? Gymmet idag gick jättebra - och jag slog personligt rekord på crosstrainern. 30 minuter på nivå 6 (6 är inte speciellt högt, maxnivå är 20) - jämfört med min första gång i början på februari då jag nästan trillade av av utmattning efter 4 minuter på nivå 2... Sedan körde jag styrketräning för benen, ett par "plankor" och så stretching. Nu har jag duschat och äter just lunch och skall strax iväg och hämta mamma, för idag har vi konsert med kören. Hoppas ni alla har en fin dag!
Hundvan; Massor och massor med pepp till dig. Du verkar ha det jobbigt just nu. Men tänk inte så mycket om vad du ska och inte ska osv utan ta en dag i taget. Koncentrera dig på och fixa denna dag. Det fixar du. Bara idag. Så tar vi det andra sedan. Jag har en utmaning till dig Hundvan! Innan du sätter dig i soffan ikväll så har du druckit en liter vatten och stampat på stället med så höga knän du kan i fem minuter eller till en låt! För det handlar inte alltid om att göra så¨mycket. Det kan räcka med det lilla. Shivba: Pepp till dig också, det är klart vi fixar detta. Miamagic; Det där låter verkligen mysko. Du har inte överansträngt dig på något vis. Jag kan bli så där vätskefylld i högerben om jag överanstränger det för mycket. Men hela kroppen. Blir det så där igen så lova mig att undersöka saken. Det kan ha att göra med ökat blodtryck också och då är det inte bra. Idag har min son sin golfkurs. Stackarn i regnet så jag valde att gå på stan under tiden istället. Vilken lycka det var. Jag är euforisk. Mina favoritbyxor var på rea och de fanns inte i min storlek. Men tänkte jag och köpte en storlek mindre, det utan att prova. De ska jag bara i tänkte jag. Kom hem och provade. De satt som ett smäck som Miamagic säger. Första målet avklarat med andra ord. Yey me eller hur var det man sa. :)) Ha en underbar lördag mina vänner! Extra pepp till alla och lite extra till hundvan.
fixit: Härligt med mindre storlek på byxorna! Jag upptäckte att det är dags att sy in mina. De höll på att trilla av när jag for på stan. =) Miamagic: Mysko med svullnaden! Jag tycker som fixit, det bör kollas upp om det händer igen! hundvan: Här kommer en massa pepp och kramar! Du ÄR inte din vikt! Ditt värde är oberoende av vad du väger! Du är värdefull! Det finns bara en av dig! Alla vi här har misslyckats och misslyckats igen. Sånt är livet ibland. Vi kan inte ändra på det som varit eller våra tidigare val som fört oss dit vi är. Men vi kan välja att göra andra val och hamna där vi vill vara. Och vi behöver inte stressa. Varje litet steg i rätt riktning är en seger! Börja att göra små överkomliga ändringar, det ger stora förändringar på sikt. Om man går en rak sträcka men tar ett sidosteg åt vänster/höger var tionde meter så är man snart långt ifrån den sträcka man började på. =) Du kan! Jag tror på dig! *kram* Idag tog jag en 70min långpromenad med dottern Marika. Och lyckades för första gången, tack vare dotterns snabba takt, hamna på en medelfart på under 10min/km! Helt makalöst härligt! I vintras när jag började promenera så var jag glad om jag hamnade under 13min/km. Yay!
hundvan: Här kommer ännu mera pepp och kramar! Jag håller med AnnikaE: DU är värdefull! Alla här har upplevt "återfall", det är sånt som händer med oss "socker knarkare". Vi missbrukar kolhydrater. Det är svårare att bryta sådana vanor eftersom du måste äta för att leva! Hade det varit alkohol kunde det kanske ha gått att undvika att gå till systembolaget, så hade det kanske varit fixat. Det handlar mycket om impulskontroll, tror jag. Att sätta gränser. Inte äta tills chipspåsen är slut eller kakpaketet tomt, själv slutar jag inte förrän det är tomt.. Jag handlar ALDRIG när jag är hungrig längre, för då kommer jag alltid hem med kaloribomber. Skriv gärna ner för- och nackdelar med varför du vill gå ner i vikt, så att du kan påminna dig om varför du vill/behöver gå ner och vad du vinner på det. Jag tror också på dig! *kram* Shivba: Det som står skrivet ovan med pepp och lyckönskningar till hundvan gäller även dig och alla som känner att det är motigt. Det är jättetufft ibland, när man är redo får man ta nya tag. Vi ska ingenstans! Vi finns här. Vi förstår, av egna erfarenheter. miamagic: Göteborg är fantastiskt tycker jag, jag älskar din stad. Men som många andra sagt lite oroande med vätskan, hade du ätit mycket salt innan, eller? Fortsätt kämpa, du är jätte-duktig! Vilken framgång på crosstrainern bl.a. Det blir ju svårare och svårare, ju närmare man kommer! Yay! Kul med kör! AnnikaE: Du också 10m/km!!! Kanoners! Yay dig! Fixit: Mega pepp till dig! Vilket fint minus! Hoppas att du fortsätter i samma anda! Hoppas värken går över snart, och hasta lagom va, så kroppen hinner med. ;)) Mullenutt: Det låter lite misstänkt, nog väldigt bra att försöka ta sig över tröskeln att utlämna dig till företagsläkaren till att börja med. Jag tror att det till slut är bättre att veta ändå... Det kanske finns vissa saker man bör undvika för att få en viss lättnad i smärtan, jag vet inte men jag önskar dig all lycka! Mega peppisKram till dig också!
Kebnek: Jättefint minus! Extra klapp på axeln eftersom det var en "nere" vecka! Well done! Hoppas att jag inte glömt någon nu, men det var mycket text att läsa igen! Ha det bäst! Vi höres... tack alla för att ni finns, det blir inte så ensamt i "båten" då.
Hejsan! Hoppas ni alla har en bra dag! Här skiner solen och har så gjort hela dagen. Härligt! Jag tog en rask promenad ensam idag och lyckades slå fartrekord igen! Nu är inte fartrekord nåt jag strävar efter men jag blev så peppad när Runkeeper-appen sa att jag låg under 10min/km så jag höll ångan uppe. Men hujedamej så trött jag var när jag kom hem! 70min blev det. Sen så fick jag sån magvärk att jag legat på sängen i ett par timmar. Känns som kraftig mensvärk, men jag tippar på att det är magsjukebakterierna som hittat mig med. Tur jag hann promenera innan, annars hade det nog inte blivit gjort idag. Jaja, småttingarnas magsjuka var snabbt överstökad, så jag gissar att jag mår mycket bättre redan imorgon. Sköt om er! *kram*