Över 100

Tillbaka efter alltför lång frånvaro. Inte "vågat" väga mig, insett arrangemang vikten måste vara enorm.....Nu är det gjort, jag väger idag 105,1 kg och det känns otroligt främmande. Inte för att det inte märks eller känns, inga kläder passar, funkar inte att köpa kläder i vanlig affär eller på vanlig avdelning. Konditionen är obefintlig och övrig ork och lust densamma. Fysisk smärta i ben, fötter, rygg och för att inte tala om den psykiska smärtan. Ju större jag blivit desto mer har jag minskat som person. Jag som den person jag varit den personlighet jag egentligen är, förminskas för varje dag. Livslusten liksom pyser ut ur kroppen och fylls av ett allt större tomrum, en ledsamhet och förtvivlan. Har jag kanske nått min egen gräns nu, min mentala botten? Är det nu det bara kan bli bättre? JA JA JA, så måste det vara! Vem bestämmer om inte jag själv, så det gör jag nu! Ni andra som av någon otroligt dum anledning också kommit på andra sidan 100-sträcket, nu hjälps vi åt att som första mål bli Tvåsiffrigt, eller hur? All stöd och kärlek till er som behöver, nu kämpar vi!