Utmärkt medlem
670 inlägg
Jag skulle sprungit Malmö halvmara i augusti 2012. Tyvärr satte en knäskada stopp för det. Det var så tråden startade från början! Nu är det en tråd för pepp och stöd för oss som springer eller vill springa mer än vad vi kan än :) Häng med!
Vi har bara en massa irriterande danskar ;) hihi
klokt att lyssna på kroppen :) och inte så lätt alla gånger! hade också en ovanligt seg runda idag, ofta så efter en vilodag konstigt nog. eller kanske är det söndagens långpass (för mig är det 15 km, så ingen tror jag springer 62 ;)) som vänjer kroppen vid lägre fart. chans till revansch på torsdag!
hahahaha ja danskar kan vara störande de också, särskilt när de klår oss i handboll eller fotboll :-) Ibland vet man inte varför kroppen är motvillig, ibland är det uppenbart om man bara tänker efter. Långt är långt, oavsett vilka siffror vi sätter framför kilometer. Det är kroppen som bestämmer vad som är långt, inte siffrorna :-)
Idag blev det lunchjogg :)
Lunchjogg låter nice. :9 Själv kom jag nyss hem från mitt löparprogrampass. Helt underbart väder (20 grader och vindstilla) och ett riktigt skönt pass. Tempot var ganska långsamt ( hade nog nästan kunnat gå lika fort, hehe) men var riktigt behagligt. Tom så skönt att jag gav mig ut på en ren joggingtur på nästan 2 km efter passet och några minuters vila och betänketid. Förstår verkligen varför man ger sig ut på såna rundor. :) Vågade inte ta längre joggintur, dels pga att det är rätt sent, min mage bubblade och jag har ett pass imorgon med. Kände ju av vaderna hela tiden men brydde mig inte, det störde mig inte.
Kvällens pass var helt ok det med. Inte som igår men gillar det "nya" tempot. :)
bra sprunget allihopa! jag testade en ny grej idag, vet inte om detta är ett vanligt nybörjarfel, men läste på nätet ett tips till nån annan att minska steglängden, öka frekvensen, och sedan när man vant sig öka steget försiktigt igen. så jag tog kortare steg (inte bara i uppförsbackarna alltså), och vilket lyft det var! tiden blev ungefär som vanligt, men jag kände mig pigg hela tiden och inte alls sådär slutkörd. första gången min målfart känns inom räckhåll, även om det är långt dit, det finns potential och krafter att ta av, helt fantastiskt :) en sån enkel sak...
Det är det spm blir framfotalöpning. Nör du tar kortare steg springer du mer på framfoten och inte på hälen :)
9,2km idag, men det var förskräckligt varmt... Jösses! Det var som att springa i ett våtvarmt omslag, ingen syre och ingen vind.
Idag blev det gymmet: crosstraining och styrka + lite vardagsmotion i form av cykling. Kör ju alltid till jobb så jag får verkligen påminna mig själv om att jag har en cykel när jag inte ska så långt!