icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
4 maj 2010 12:53
1

Det var vatten

Nu vet jag anledningen till min oförklarliga viktuppgång. Nu har jag en förklaring. Jag var gravid. Helt oplanerat och vad jag trodde var omöjligt. Dock var fallet så och jag gjorde en abort, i vecka 6. För mig och min sambo var det det enda alternativet av olika anledningar. Det passar inte in i våra liv överhuvudtaget just nu. Jag har fått många dömande blickar och kommentarer. Men det är mitt liv och bara jag bestämmer över det. Så jag tackar er för att Ni inte dömer mig också. 

Jag gick upp ett par kg i veckan i snitt. Jag mådde såklart skit för jag förstod inte vad problemet var. Och såklart man inte mår bättre när jag får reda på vad orsaken är. 

Efter hormonrubbningen i kroppen som gjorde att jag var trött hela dagrana-ingen träning överhuvudtaget, sötsugen och hungrig HELA TIDEN så gick jag upp. ALLT! Allt jag gick ner med viktväktarna och mer därtill. Närmare 8 kg plus stod vågen på i helgen. Jag ville skrika av ilska och besvikelse. Men istället låg jag i sängen och surade hela dagen, trots att vi hade gäster. Och inte vilka gäster som helst, gäster som är pinnsmala och kan äta hur mycket som helst, när som helst och vad som helst. Sånna gäster som inte riktigt förstår att jag faktiskt var ärligt ledsen över detta. 

Jag älskar dom människorna men just då önskade jag bara att dom åkte hem så att jag hade egen tid att gå ner i vikt. Sen kunde dom få komma tillbaka när jag mådde bra igen.

Men jag fick hålla ihop och tänka att imorn börjar jag om. Vilket jag gjorde. Och efter ett dygn stod vågen på mer än 2 kg mindre-vätska! Och idag 3 dagar senare (2 dagars Viktväktarätande) är det ytterligare ett halvt kg. Jag hoppas verkligen att det är mer vätska att bli av med lika fort. Nu är jag alltså nere på det jag började på för 3 månader sen när VV började, 65 kg. Jag tittar på bilder på mig för 1,5 månad sen. Då var jag nere på 59 ett tag. Shit va smal jag var. Och snygg. Varför var jag inte nöjd, varför tänkte jag bara ner mer ner mer hela tiden. Då var jag inte nöjd förrän vid 55 kg. Och visst, 55 är en siffra där jag tänker mig vara perfekt. Men egentligen, vad skulle det göra?! 
Nu satsar jag stenhårt på 60 igen. Jag trivdes då, jag mådde bra. Jag var pigg och glad, sov bra, magen fungerade bra och jag kände mig fräsch. Dit ska jag. det är mitt mål. 

Första månaden med VV gick jag ner 5 kg. Så denna gången hoppas jag på att det går lika fort. Bara mina hormoner är i bra form igen efter allt. 
Det blir lätt så på bloggen att man upprepar sig. Skriver samma sak flera gånger. Och jag gör det för att det är sånt som man går och tänker på. Det är så skönt att få skriva av sig. jag peppar mig själv så. Jag har ett block där jag varje kväll skriver mina tankar och planer. Och på varje sida står det samma sak. Men det gör inget för det är inte till för att läsas igen. Det är bara till för att skriva av mig. Flytta det från huvudet till pappret. Sen tar det ett dygn så har jag hunnit samla på mig massa "nya" känslor och intryck som behövs skrivas ner. Och det brukar då vara precis samma som innan.

Kommentarer

  • 4 maj 2010 13:05
    Jag vill bara säga att jag tycker att det är bra att du själv tar ansvar för ditt liv! Bry dig inte om vad andra tänker och säger, det är du som bestämmer. Lycka till med vikten!

Logga in för att skriva en kommentar.