icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
44-årig kvinna som sakta men säkert har lagt på mig kilo för kilo. Med jämna mellanrum får jag för mig att ta tag i mitt liv och göra en förändring, men jag vill ändå inte kalla mig för en jo-jo-bantare. :-)

Jag är långtidssjukriven sedan 5-6 år tillbaka (usch vad tiden går fort), men är nu så sakta på väg ut i verkligheten igen. Ytterligare en orsak till att jag inte vill se ut så här. Arbetar nu 50% och är "tvungen" att vistas ibland folk. =)

Det är egentligen inte särskilt svårt att gå ner i vikt (men tyvärr har jag alltid tyckt att det ät tråkigt), det svåra är att hitta ett sätt som fungerar på lång sikt. Jag behöver hitta en metod som jag kan leva med i resten av mitt liv.

Nu har jag kommit en bit närmare mitt mål och har kompletterat min presentationsbild. Har nu (feb 2011) 5kg kvar till "normalt" BMI.

Hmmm... en uppgång efter sommaren (så ovanligt!) - nya tag!
8 januari 2011 14:11
4

Det är väl märkligt...

så fort jag hade bestämt mig för att göra ett ryck och göra en lite extra ansträngning med viktnedgången. Ja, då flippade hjärnan ur helt! Matmonstret anföll med full kraft, plötsligt blev snabba kolhydrater det godaste som finns. Barkis med sirap!?! Alladinasken som jag inte rört på hela julen såg fantastiskt god ut, smask smask (nej inte själva asken, innehållet)! Tunnbröd med tjocka lager av ost. Vad hände?

Kommentarer

  • 8 januari 2011 14:29
    Shiizuka
    Känner igen det där! Kämpa på.
  • 8 januari 2011 15:25
    sasssyy
    det är sånt som händer.. bara att se det som en erfarenhet men jag måste säga.. barkis med sirap??? Det lät riktigt äckligt *S* men vi har ju alla olika smak. Jag funderar på en sak...jag har ju hållit på mycket med psykologi och vet att det alltid finns orsaker till våra beteenden...vad var det som hände frågar du, jag tror att du är den som kan svara bäst på den frågan. Var det något runt dig som stressade dig, någon som sa något, något som hände? Det brukar vara något som liksom triggar det där matmonstret.
  • 10 januari 2011 14:28
    Tezzie
    När man inte får blir tydligen behovet större, svårt att stå emot. Men man vet ju egentligen vad som krävs för att få bort den där lilla chokladbiten, ändå tvingar man den i sig. Önskar dig lycka till och hoppas att du kommer nå ditt slutmål Peppisar//Tezzie
  • 26 januari 2011 20:51
    BirtheX
    Så välbekant, så välbekant. Snabba kolhydrater har varit min vän/fiende hela första början av detta år, men vi kan bryta det! Kom igen nu! Nu kämpar vi igen!

Logga in för att skriva en kommentar.